Det började med en vag tanke om ett kreativt arbetsredskap, men det hela växte och resulterade i boken Fuck logic. Så här i efterhand kan jag lite yrvaket och förvånat konstatera att den var en långt större hit än jag trodde när jag lämnade in manuset till förlaget. Nu kan du inte komma över boken ens om du pantsätter lägenheten.
Det vet jag eftersom det dagligen ramlar in mejl från personer som frågar var de kan få tag på den. Mejl som efterhand har fått en alltmer desperat klang. Och mitt svar blir alltid likadant.
»Nej, det finns inga böcker att köpa, någonstans. Tyvärr har jag inga egna ex att sälja. Försök med antikvariat eller leta på biblioteken.«
Jag beklagar verkligen att boken är slut. Något måste göras. Och ska jag försöka göra vad jag kan för att se till så att en liten upplaga finns tillgänglig i början av augusti.
Naturligtvis tar jag tillfället i akt att revidera och uppdatera en del av innehållet. Det innebär bland annat att nya texter om kreativitet och förförelsekonst tillkommer plus en hel del nya exempel och nya bilder.
Det kommer att bli en svettigt eftersom jag vet att det innebär en hel del slit. Vill du muntra upp mig eller bidra med tips och hjälp så kan du väl göra det i kommentarsfältet nedan. Tills dess får jag önska en skön sommar.
If you didn't like this post, you'll probably hate these:
Jag hade Johan Schiptjenko på tråden häromdagen. Vi snackade försäljningsteknik. Han berättade om en man som belönats med Fields medalj i matematik (motsvarigheten till Nobelpriset). Mannen var nöjd med det mesta i livet förutom en sak. Han hade ingen vacker kvinna.
Han beslöt sig för att ta reda på hur man får de snyggaste brudarna och angrep det hela med hela vidden av sin sällsynta, prisbelönade, analytiska förmåga. Efter en tid hade han svaret. Read the rest of this entry »
If you didn't like this post, you'll probably hate these:
Peter Lilliehöök är en av de mest kreativa människor jag känner. Men av någon märklig anledning har han fått mer än sin beskärda del av konstiga förslag. De ramlar ner titt som tätt i hans mejlkorg varefter han reflexmässigt föser ner dem i papperskorgen. Förslagen är misstänkt likartade. De går normalt ut på att något osannlikt har inträffat (alltid i något annat land), vilket öppnar en chans för någon (i det här fallet Peter) att tjäna en slant.
Godmorgon. Jag läste någonstans att världens börser ökade med cirka trettio procent under april månad. Sedan skymtade jag i DN att nätmäklaren Nordnet tror på en fortsatt positiv utveckling efter att ha gjort en enkätundersökning bland fondförvaltare.
Ekonomifakta förstärker intrycket. Titta på bilden ovan.
Och på E24 fann jag siffror som visar att världens tyngsta börser har ökat mellan nitton (OMX Stockholm) och femtiosju procent (Hong Kong Hang Seng) under de senaste tre månaderna.
Nu är frågan: vad ska vi vänta oss av det här? Vänder det uppåt nu eller är det ett varsel om kommande börsrekyl?
Som den obotliga optimist jag är väljer jag att se det positivt. Jag väljer att tro att investeringsviljan visar att folk över hela världen har hittat tillbaks till gaspedalen igen. Och att de anonnsörer som inte skrämts till tystnad får möjlighet att skörda av sina investeringar.
If you didn't like this post, you'll probably hate these:
Så vad blev resultatet av historiens största matbedrägeri?
Tre av fyra förundersökningar lades ner för att inte brott kunde styrkas. Men två anställda vid ICA Maxi i Nacka åtalades och blev idag fällda. Idag står det klart vilken straffsatsen blev.
Två anställda dömdes till 40 dagsböter vardera. Därtill fick ICA Maxi en företagsbot på 100.000 kronor.
Det är allt.
Större brott än så har vi tydligen inte bevittnat.
Jag tror att de flesta människor i Sverige upplever valet till Europaparlamentet som något mycket avlägset. Den vanlige medborgaren känner sig liten redan som det är i Sverige, hur liten känner den sig då inte i förhållande till Europa?
Den europeiska gemenskapen sträcker sig över drygt fyra miljoner kvadratkilometer, den innefattar 27 nationer med närmare 500 miljoner invånare som talar 23 språk och ber till olika gudar på judiskt, islamiskt och kristet vis samt enligt bahá’í-tron.
Exakt vid den här tidpunkten för tio år sedan skrev jag och en kollega en affärsplan för en ny, djärv affärsidé. Tanken var att samla ihop ett världsomspännande nätverk av fria, kreativa team. Målsättningen var att rekrytera ett team från varje betydande reklamstad över världen. (Låter det storslaget? Det var det.) De skulle få betalt genom ett fiffigt andelssystem, deras jobb skulle bestå i att ta emot briefer från företag och byråer och förbinda sig att leverera minst en konkurrenskraftig idé inom 48 timmar. Read the rest of this entry »
If you didn't like this post, you'll probably hate these:
Hur många minns vad Norrlands Guld stod för innan Paradiset/DDB skapade temat »när man vill vara sig själv för en stund«? En av mina favoriter är filmen där bandet Killer Instinct en dag kom till byn. Plötsligt dök de upp på puben i läderbyxor och nitar. Bandledaren stegar fram till Norrlands Guld-killen, dricker upp hans öl och frågar om det är okej om de drar av en låt. Norrlands Guld-killen ser ut att göra på sig av rädsla men nickar ängsligt. Efter några skitiga bastoner klingar ett välbekant sound fram och det visar sig att de spelar en dansbandslåt. Där kommer en speaker in: »Jag vet inte varför de gillar Norrland, men jag antar att de vill vara sig själva för en stund.«
Efter att kampanjen fortskred genom åren blev det tydligt att castingen inte var helt klockren. Fram växte nämligen bilden av Norrlands Guld-killen som tönt. Och undan för undan fick vi en olustig känsla av att karaktären var en nidbild av den töntiga landsortsbon som inte har något bättre för sig än att hänga med polarna på puben eller »fräsa omkring« på en gammal moppe i grustaget. Reklamen för ölmärket började mer och mer likna mobbing. Det var roligt som fan, men vem var det vi skrattade åt, egentligen? Read the rest of this entry »
If you didn't like this post, you'll probably hate these:
Microsoft fortsätter att leta efter ett effektivt kommunikationsspår. Det senaste försöket ger vissa indikationer om att märket har hittat rätt.
Enligt en artikel i Advertising Age har den senaste kampanjen fungerat väl i målgruppen 18-34-åringar. Siffror från BrandIndex visar att Microsoft har gått om Apple i frågan om vilket av de två märkena som levererar mest värde. Read the rest of this entry »
If you didn't like this post, you'll probably hate these:
Jag har sagt det förut: Den digitala tekniken tar inte över den så kallade traditionella reklamen. Det beror på att det är skillnad på reklam och reklam. Det finns brå reklam och dålig reklam. Är det någonting som den digitala utvecklingen hotar så är det all traditionell reklam som inte betalar sig. På samma sätt som bra traditionell reklam hotar det som är undermåligt i den digitala världen. Read the rest of this entry »
If you didn't like this post, you'll probably hate these:
En kompis som heter Johan Schiptjenko har gett mig ett bra råd när hjärnan brinner och jag inte vet hur jag ska väga de nödvändiga insatserna mot de väsentliga. Read the rest of this entry »
If you didn't like this post, you'll probably hate these:
Fredrik Törn visar i en färsk doktorsavhandling från Handels att starka märken som betonar enhetlighet i reklamen löper risk att uppfattas som ytliga, tråkiga och förutsägbara. Han menar att starka märken som utmanar sin befintliga image skapar bättre attityder och större intresse, samt att så kallad varumärkesinkongruent kommunikation uppmärksammas bättre av människor, genererar bättre varumärkesattityder och högre köpintentioner, och kan rentav förstärka befintliga varumärkesassociationer.
Det normala är ju att Nike anlitar fotbollsspelare som Henrik Larsson och att iPod använder sig av artister som t.ex. Håkan Hellström. Fredrik menar att det borde vara precis tvärtom. Vidare hävdar han att L’Oreal skulle uppmärksammas mer och gillas bättre om den placeras i en tidning som Åka Skidor istället för en tidning som Cosmopolitan. Samt att energidrycken RedBull skulle väcka större intresse om det sponsrar Dramaten framför Stockholm Marathon. Read the rest of this entry »
If you didn't like this post, you'll probably hate these:
Fram tills bara några veckor sedan var Paul Potts mitt favoritexempel på hur mytiska berättelser kan fylla ett varumärke med kraft och åstadkomma underverk. Paul blev känd över en natt tack vare sitt framträdande i Britain’s got talent. Efter tre månader hade han över femtio miljoner träffar på YouTube. Och efter fem månader hade han sålt över två miljoner album – i dessa fildelartider, ska tilläggas.
Men nu har vi ett ännu bättre och tydligare exempel i Susan Boyle. Hon är som du säkert redan känner till en okysst, oskön kvinna på 47 år, som är arbetslös och lever ensam med sin katt Pebbles. Där har du kontexten, en bakgrund som kommer att visa sig oerhört betydelsefull för hennes genombrott. Read the rest of this entry »
If you didn't like this post, you'll probably hate these:
Så var det dags igen. Ordet som får min hjärna att dra ihop sig i migränliknande spasmer är innovation. Om denna nya mirakelmedicin skrivs det överallt. Om man ska tro på snacket som går verkar innovationen vara den här tilltufsade branschens enda hopp om ett fortsatt liv.
»Hm…kreativiteten fungerade inte, nu gäller det att innovera.«
Vad händer om man utgår ifrån berättelsen istället för varumärket när man skapar kommunikation? Den frågan ställde adjunkt Christer Fernström till de studerande på IHR på måndagen.
Experimentet är ett led i undervisningen om berättelsebaserad kommunikation ur historiskt, sociokulturellt, kommunikationsteoretiskt och psykologiskt perspektiv. Uppgiften gick ut på att hitta ett ämne som studenten känner starkt för, hitta polariteterna och konflikten och utveckla det men hålla avsändaren hemlig. Nästa steg var att låta de övriga ta del av dramat och försöka finna en lämplig avsändare. Read the rest of this entry »
If you didn't like this post, you'll probably hate these:
Jag äter en snabb lunch och knäpper på teven. Den sänder en repris på Debatt och det som debatteras är tevens »underhållning till döds«. Men pratar om program som Grillad, Herre på täppan och Ballar av stål. Jag hör den gamla vanliga diskussionen och samma argument som bollas fram och tillbaka.
Panelen består av två rivaliserande åsiktsagenter. Dels de som försvarar programformaten med att det är bra underhållning och att säga något annat är att undervärdera folkets smak. Dels de som hävdar att den här typen av programinnehåll är dålig teve som fördummar.
Diskussionen pågår i en halvtimme. Trots att många kloka personer kommer till tals lyckas man helt förbigå poängen: Bra respektive dålig kvalitet på teve skiljer sig inte nämvärt från valen vi ställs inför i den övriga vardagen. Vad diskussionen handlar om i grunden är en konflikt mellan vad som är nyttigt och mindre nyttigt för oss, vad som får oss att växa och inte. Read the rest of this entry »
If you didn't like this post, you'll probably hate these:
