Känslorna har blivit styvmoderligt behandlade i 400 år. Men en man vid namn Phineas Cage råkade ut för en hemsk olycka och banade ny väg för vetenskapens syn på människans hjärna. Det skriver Antonio R. Damasio om i sin bok Descartes misstag.
Phineas Cage var en vanlig, hygglig järnvägsarbetare som levde på 1850-talet. En dag hade han oturen att få ett järnspett rakt genom huvudet. Han återhämtade sig mirakulöst snabbt med fullt intellekt och rörelseförmåga.
Men efter en tid förstod alla att han inte klarat sig så bra som man först trodde. Det visade sig att han saknade all form av medkänsla, moral och ansvarskänsla.
Senare forskning visar att hans pannlober var förstörda. De fungerar som en balansfunktion mellan hjärnbarken och det äldre, limbiska systemet. Cage hade med andra ord förlorat det intima samspelet mellan förnuft och känsla. Vilket resulterade i att han blev en vandrande social katastrof. Totalt oförmögen att ta beslut. Och myten om den rationella människan fick ett dråpslag.
Det som skiljer människan från djuren är inte att hon har fått förmågan till renodlat rationellt tänkande. Det som gör henne annorlunda är förmågan att balansera känsla och förnuft. Vi människor kan handla renodlat känslomässigt i vissa kritiska situationer, men aldrig renodlat rationellt. Känsla och förnuft är intimt sammanvävda. Istället borde vi tala om defensivt och offensivt tänkande. Vi är defensiva när vi är rädda och vi är offensiva när känslorna svallar.
Så vill du få någon att agera, använd känslorna.
{ 1 trackback }
{ 0 comments… add one now }