Industrialismens redskap är utnötta, strategierna blir alltmer uddlösa och konstgreppen ansträngda. Nu när effekterna uteblir märker vi baksidan av ett gammalt system. Vi ser hur det reduktionistiska arvet har skapat ett splittrat, egocentrerat, globalt klimat.
Det har orsakat främlingskap på alla nivåer: miljö, kulturer, religioner, politik och inte minst oss själva.
Denna grava närsynthet driver fram det sämsta hos människan. Brist på helhetsuppfattning och hopp leder till att vi vill kontrollera, behärska och äga.
Det orsakar buggar i det stora systemet, det universella kretsloppet, som söker jämvikt, helhet, samarbete och mening.
Det är i det här läget som någon – halvt på skämt, halvt på jävelskap – knuffar in Forrest Gump (som för övrigt inte fattar någonting) på scenen. Det får bli hans jobb att avmaskera oss, öppna vårt inre och låta känslorna återerövra förlorade territorier.
Han är den ende som kan vänja våra ögon vid reflektionen från den runda spegeln och stödja oss i frigörelsen från punkt till riktning.
Han kommer att leda oss i konststycket att ta nästa steg i det mänskliga medvetandets evolution från arbete till lek, tvång till frihet, makt till delaktighet, hemligheter till öppenhet, närsynthet till vidsynthet och allmän hopplöshet till spirande optimism.
Jag är trött på att vänta.
Jag vill in i det nya.
Go Forrest. Go!
{ 1 comment… read it below or add one }
Så i en kulturell och andlig utförsbacke ska det komma en oförstående messias som räddar oss från en känslokall (känslolös?) framtid. Idioten som symbol för vår räddning. Är det vårt förstånd som fördärvar oss idag? Vad ska vi i sådana fall göra för att samma förstånd inte hindrar oss från att se att Forrest Gump är vår hjälte? Hur frigör vi oss från intellektets bojor samtidigt som vi vill skörda dess frukter?
Kanske är det långsökt men jag kommer att tänka åsnan som symbol. Åsnan har alltid varit synonym med envis dumhet, men samtidigt oförstörd renhet och enkelhet. De kristnas Jesus gjorde sitt segertåg, sin ritt in i Jerusalem på en åsna. Symboliken går inte att undvika; är den Forrest Gump vi väntar på en messiansk kentaur – den rena, intelligenta, dumheten som räddar oss från en cynisk värld?