Det är med viss tvekan jag skriver det här inlägget. Bara att föra lågkonjunkturen på tal ger den bränsle eftersom det uteslutande är ett psykologiskt fenomen. Dessutom har vi ingen lågkonjunktur i Sverige än. Visst finns det risk att den kommer, men det är också lika troligt att vi klarar från den. För Stockholmsbörsens utveckling var världens sämsta under 2007 och det är just det som gör att vissa bedömare anser att det endast handlar om en kortare avmattning; att förra årets börsturbulens bidragit till att börsen är lågt värderad idag.
När den brasklappen är avklarad kommer det väsentliga, vad en ekonomisk avmattning huvudsakligen betyder.Varje år köps det julklappar till normalpris och varje år infaller en mellandagsrea. Det är marknadens naturliga kretslopp och ett sätt att möta två olika behov. I det ena fallet fokuserar vi på att köpa ett värde: att köpa saker att ge bort till nära och kära vid ett visst datum. I det andra fallet styrs vi av motivet att göra klipp, det vill säga att handla saker till lägsta tänkbara pris.
Utförsäljning är en naturlig process i handeln. En lågkonjunktur är en rea på aktier. En möjlighet att köpa till lågt pris och sälja till ett högre (eller bara njuta av produkten). Men en ekonomisk nedgång skiljer sig från mellandagsrean på en viktig punkt. Den passiviserar oss. Den får de flesta av oss att krypa ihop som livrädda små barn, blunda hårt och hoppas på att det hela snart är över.
Aktien är den enda produkten som passiviserar oss. Alla andra varor och tjänster med sänkta priser aktiverar oss. En mellandagsrea ger oss hopp och tillförsikt. Och att det är ligger till på det viset beror på en vanlig missuppfattning av det mest grundläggande som finns. Evolutionen.
Naturen har tre strategier för att möta ett yttre hot. Den ena är att växa, vanligen genom kreativitet, förvärv och integration. Den andra är specialisering, vilket innebär att gå tillbaka till en tidigare utvecklingsfas genom att dela upp sig i specialiserade enheter. Och det är en strategi som kommer sig av att hotet uppfattas som för stort. Det tredje är passivitet.
Du har alltså två utmärkta strategier och en dålig. Två är aktiva och en är passiv. Min poäng är att du måste vara aktiv, inte passiv. Att förhålla sig passiv är att dö en smula eftersom det innebär att du avsäger dig möjligheten att påverka omvärlden. Passivitet är att låta allt som finns runt dig diktera dina utsikter, din framtid utan din aktiva medverkan. Det betyder att när du har bestämt dig för att faran är över och åter blir aktiv har saker hänt i omvärlden som gör att ditt utgångsläge inte är detsamma som när du (aktivt) tog beslutet att avsäga dig alla möjligheter att påverka. Passivitet är en typisk okreativ strategi, präglad av rädsla.
Det hela är egentligen mycket enkelt. En realisation är en möjlighet för den som har pengar tillhands att göra ett klipp. Det är också en möjlighet för den som kan flytta pengar från en plats till en annan och på så sätt göra en bättre investering. En realisation – oavsett om det rör aktier, bostäder, bilar eller kläder – öppnar också möjligheten att vända sig till en bank, en riskkapitalist eller rik farbror för att göra en mycket bra affär. Kapitalägare brukar som bekant gnugga sina händer när konjunkturen viker ner. Den stora vinsten märks först när konjunkturen vänder upp igen, för då finns det åter gott om pengar att investera.
Förr oss i marknadsföringsvärlden är en realisation med andra ord en kort period som bjuder på möjligheten att ta marknadsandelar till ett lägre pris än normalt. Istället för att förhålla sig passiva borde både privatpersoner och företag vara aktivare. Kruxet är naturligtvis att pengarna ofta ligger bundna någon annanstans. Det stora tricket är att få loss pengar för att göra en bra affär. Första steget är att ändra invanda sätt att tänka och av det skälet vill jag ge några konkreta tips:
1. Fundera på var du lägger dina pengar på idag. Kan du flytta pengar från en mindre konjunkturkänslig post till en annan?
2. Tänk på vad du skulle vilja ha gjort när lågkonjunkturen är över. Antagligen kommer du fram till att du skulle vilja att du hade lagt vantarna på marknadsandelar (eller produkter) som inte var lika välbevakade som när lågkonjunkturen är över.
3. Var aktiv och gör så som du skulle vilja ha gjort.
Marknadsandelarna ökar, men den stora vinsten kommer när konjunkturen vänder upp, när folk är beredda att betala mer. Det stora konstgreppet är att alltså erövra marknadsandelar när konjunkturen är låg och bevaka dem när den går på högvarv. Idén är att vara offensiv när de flesta andra är passiviserade av oro, för att sedan vara defensiv när ekonomin vänder upp. Och detta av ett synnerligen enkelt skäl. Det är billigast.
Ytterst handlar det om att förändra synen på risk. De evolutionära lagarna lär oss att det förvisso måste finnas en viss risk i allt vi företar oss. Men de lär oss också att den största risken är att inte göra något alls.



{ 1 trackback }
{ 3 comments… read them below or add one }
Gillar artikeln men har en synpunkt. Att blanda ihop alla
produkter som du gör tror jag inte funkar annat än retoriskt. Jag tror att den grad av passivitet du beskriver är
direkt kopplad till vårt behov av verklig (dvs. nästan fysisk)
trygghet. Detta gör att produkter som faktiskt är eller upplevs som livsavgörande i större eller mindre utsräckning
faktiskt passiviserar konsumenten: Sänkt pris på mat: inte alltid bra. Sänkt pris på flytväst: tveksamt. Sänkt pris på hus: jobbigt. Sänkt pris på aktier: katastrof.
Naturligtvis har du rätt. Men faktum kvarstår: Om Wedins ställer till med rea köper folk mer skor. Om Mio möbler har rea köper folk mer möbler. Om NK har rea köper folk mer av dess varor. Men om börsen har rea på aktier så sitter folk hellre och väntar på att de ska bli dyrare. Och det är samma sak är med marknadscheferna som sätter dubbla lås på plånboken i samma sekund som tidningarna vrålar fram nästa lågkonjunktur.
Poängen är att det är lättare att förvärva både aktier marknadsandelar under lågkonjunktur. Svårigheten är få tag på lätttillgängligt kapital.
Så visst handlar det om trygghet. Det är därför jag jämför lågkonjunktur med realisation. Det känns det lite bättre att tänka så och sen är det ju faktiskt mer verklighetsnära.
Helt apropå (något helt annat).
Hej Robert! Tack för givande läsning. Är i färd med att koka ner en avgränsad, aktuell och konkret problematisering till min D-uppsats på Handels i Gbg. Har tänkt skriva om Myten vs. Web 2.0 och tänkte att du kanske har något bra att säga/skrivit om det!? Uppsatsen ska behandla att lyxprodukter lutar sig med större vikt på varumärkets exklusivitet och mystifiering. Samt att man på web 2.0 i viss utsträckning förlorar kontrollen över varumärket.
Några tips?
Mvh,
Philip