Banksy är en frisk fläkt. Här ger han oss en liten fingervisning om vilken roll vi marknadsförare spelar i folks liv, vilken påverkan vi har rent kulturellt och mänskligt och hur skrämmande stort avståndet plötsligt har blivit mellan företag och konsument. Hans text nedan kanske kan inspirera en och annan att ta sig en rejäl funderare på reklamens roll, men också att tänka vidare kring användargenererad reklam och skapa kommunikation som inte tränger sig på utan inspirerar och engagerar. Hans röstläge är argt och indignerat. Han kallar det brandalism och så här skriver han:
Brandalism.
People abuse you everyday. They butt into your life, take a cheap shot at you and then disappear. They leer at you from tall buildings and make you feel small. They make flippant comments from buses that imply you’re not sexy enough and that all the fun is happening somewhere else. They’re on TV making your girlfriend feel inadequate. They have access to the most sophisticated technology the world has ever seen and they bully you with it.
They are The Advertisers and they are laughing at you.
However, you are forbidden to touch them. Trademarks, intellectual property rights and copyright law mean advertisers can say what they like wherever they like with impunity.
Screw that. Any advert in public space that gives you no choice whether you see it or not is yours. It’s yours to take, re-arrange and re-use. You can do whatever you like with it. Asking permission is like asking to keep a rock someone just threw at your head.
You owe the companies nothing. You especially don’t owe them courtesy. They have re-arranged the world to put themselves in front of you. They never asked for your permission, don’t even start asking for theirs.”
{ 1 comment… read it below or add one }
Men det är ju så man känner om man tänker till lite. Jag vill göra så lite reklam som möjligt, så att den jag gör är den som får mening. Då vet jag vem min kund är och hur jag skall bemöta den. Jag förstår vad som fått honom/henne att välja min idé.