Och vad händer när ekosystemen ger upp?

tockholm har under den gångna veckan varit plats för en internationell tvärvetenskaplig konferens runt hållbar utveckling. Av slutsatserna att döma verkar nu insikten att jorden är sjuk och mänskligheten står på randen till utplåning ha slagit rot ordentligt i världens vetenskapskretsar. Forskarvärlden verkar nu inte bara vara mer eniga än tidigare utan också vara, hemska tanke, en aning desperata.

Vad som skrämmer forskarna är att ekosystemen visar tecken på att resignera. De har levererat en enorm gratistjänst till samhället genom att under 150 års tid absorberat ungefär hälften av det mänskliga samhällets utsläpp av växthusgaser. Men forskning visar att havens förmåga att buffra människans klimatskuld avtar. Det medför att skogar, jordar och våtmarker ger upp under trycket från industrialismens exploatering och temperaturökning. Världens ekosystem ser nu ut att byta roll, från att suga upp växthusgaser till att istället släppa ut dem.

orskarvärlden ser entydiga tecken på att globala miljöförändringar allvarligt hotar välfärden i våra samhällen. Klimatförändring, avskogning, jordförstöring, sinande sötvattentillgång, förlust av biologisk mångfald och utarmning av världens hav, samverkar på ett sätt som kan leda till allvarliga tröskeleffekter som i sin tur riskerar att förändra livsförutsättningarna på jorden, redan inom ett antal decennier, heter det i ett pressmeddelande från Stockholms Universitet.

Situationen är långt allvarligare än vad FNs klimatpanel hävdat. Man konstaterar till exempel att det krävs genomgripande förändringar på både internationell och nationell nivå. Det senare innebär konkret att den svenska regeringen snabbt som ögat drar igång ett superdepartement för ekologisk och ekonomisk utveckling, direkt underställd statsministern.

ppvärmningen under det kommande seklet beräknas globalt bli mellan 1,8 och 4,5 grader, i värsta fall ända upp till 6,4 grader. Nyckeln till en lösning i klimatfrågan handlar, enligt forskarna, inte bara om att minska utsläppen av växthusgaser. Det handlar lika mycket om att stärka motståndskraften och möjlighet till vidareutveckling hos världens ekosystem.

Börjar inte kurvorna snarast peka åt rätt riktning tivingas vi snart till internationella åtgärder likt andra världskrigets Marshall-plan, för att undvika att hela regioner och samhällen havererar. I en färsk rapport från EU-kommissionen varnar man till exempel för miljontals klimatflyktingar från Afrika till Europa i en nära framtid om utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka.

y forskning visar dessutom att en fördubbling av växthusgaserna i atmosfären riskerar att leda till 6 graders temperaturökning, inte 3 grader som man tidigare trott. Vid 6 graders temperaturökning ändras förutsättningarna för liv på jorden i grunden och skulle utgöra inget mindre än en global katastrof. Dessvärre pekar ytterligare forskarrön på att vi redan, i snabb takt, närmar oss en fördubbling jämfört med den förindustriella nivån.

Allt det här klingar obehgligt bekant i mina öron. För exakt arton år sedan gjorde jag research för Naturvårdsverket, eller om det möjligen var Naturskyddsföreningen, i ett ideellt projekt för att stoppa skövlingen av regnskogarna. Redan då var det allmänt känt i forskarvärlden att regnskogarna utgör en stor del av motståndskraften till växthuseffekten. Jag träffade en rad experter som var fullkomligt eniga om vad som var på väg att hända. En av mina viktigaste frågor var vad som skulle hända om skövlingen fortsatte i samma hastighet? Vad skulle hända om femton år, tjugofem, trettio, trettiofem respektive fyrtio år?

Det hela flöt på galant. Men det föll på en formalitet. Ingen av forskarna var beredda att skriva under, trots att jag citerat dem ordagrant. Den var för explicit, var det officiella svaret. Det inofficiella skälet pekade mot forskarvärldens egna normer. Innehållet stod i bjärt kontrast mot den rådande normen vid den tiden. Den som tyckte annorlunda kunde lätt hamna i kylan och se bidragen krympa. Här är nog den verkliga skälet till att vi nu står inför en galopperande miljökatastrof:

Politik.

et leder till en förlamande rädsla att stå för det man verkligen tror på. Det tog minst tio år innan vetenskapen ändrade uppfattning. Hur mycket förlorade vi på de tio åren? Forskarnas historia skrämde mig till att skriva ett manus till en reklamfilm. Filmen började med att en jordglobsliknande boll studsar in i bilden, stannar och i samma ögonblick som bollen sjunker ihop av luften som pyser ut, börjar en speakerröst berätta. Vad stod det nu i det gamla manuset? Jag fick syn på det bland gammalt bråte:

Regnskogen är jordens lungor.
Idag skövlas de med en fart som motsvarar en fotbollsplan per sekund. Vad
händer om vi fortsätter i samma takt? Hur lång tid går innan jorden ger upp?
Först passerar många år utan att du märker någonting alls.
Efter 15 år har koldioxidhalten i atmosfären ökat med ungefär 35%. Det har
blivit cirka två grader varmare genom drivhuseffekten som uppstår.
Efter 25 år har havsvattennivån stigit ett par meter eftersom polarisarna
smälter av värmen.
Efter 30 år fruktar man svåra krig som följd av att jordens veteproduktion har
rubbats kraftigt och på grund av stora skaror av miljöflyktingar.
Efter 35 år finns inga regnskogar kvar. Stora befolkade landmassor har hamnat
under havsytan (som t.ex. Nederländerna och Mauritius). Folk kämpar mot hungersnöd och ekonomiskt förfall.
Efter 40 år har koldioxidhalten i atmosfären mer än fördubblats och vi kan
börja odla bananer i Sverige.
Men det börjar bli svårt att andas.