Mine goes to eleven.

ar bjuden på Tingsek-spelning på Debaser, Medis igår. Jag skrev om Tingsek redan i första numret av Brandslave. Då hade jag fått tre nyskrivna låtar av Jonas Holst på Sony ATV att lägga ut för gratis nedladdning. En av dessa var I love you av Tingsek. Det var ett och ett halvt år sedan. Vilka de andra låtarna var har jag glömt, men Tingseks låt har dröjt sig kvar i mitt huvud. Inte bara för musikens skull utan lika mycket för att han lyckades etsa fast sitt varumärke i min hjärnbark redan från dag ett. Jag förstod från första ögonblicket att den här killen lever för sin musik. Att han har en brinnande passion för det han gör. Det märks och det känns.

Om musik går att tycka i princip vad som helst. Jag tillhör dem som tycker väldigt mycket om discofunk-inspirerad soul som i Tingseks fall har tydliga kopplingar till Prince och Stevie Wonder, och som på toppen av det hämtar influenser från nästan hela den moderna musikpaletten. Jag älskar det. Det är tajt, det är hett och det svänger som attan. Men nog om det, nu till varumärket.

ad Tingsek lyckades med var att direkt få mig att förstå hans ursprung, hans personlighet, hur den har formats genom åren, vad han brinner för, i vilken riktning han strävar och vad han drömmer om. Och han gjorde det på ett sätt som levandegör det vi vanligtvis menar med modernt varumärke: Han var ovanligt personlig och innehållet kändes äkta rakt igenom. Jag fann en text som flödade över av lidelse, längtan, glöd och kärlek, och inte minst full av personliga tillkortakommanden. Texten visar att han skriver som en kratta. Den är full av självironi och den förmedlar ett intryck av honom som totalt transparent. Här är några brottstycken av en längre text på hans hemsida. Läs och inspireras:

»Min storebror Anders spelade gitarr å sjöng, dessutom skrev vi egna låtar å hade en alldeles egen replokal.. Vi hette Blond Belly å va faktiskt riktigt bra.. Vi spelade powerpop med the Posies som största förebilder och Brainpool från Lund som den stora inspirationskällan…«

»Drömmarna gick för första gången i kras en mulen vinterkväll 1995 när min brorsa blev värvad som basist till Loosegoats, vars e.p Small lesbian baseballplayers precis hade släppts.. Dom hade dessutom en skitcool sångare som hade bott i usa nästan hela sitt liv (Christian Kjellvander).. Fan va ja var avundsjuk!…«

»Jag blev kort därefter värvad som trummis till Christians lillebror Gustafs band Sideshowbob å innan jag hann blinka blev ja kickad därifrån, återinsatt igen och plötsligt åkandes land runt med en rostig orange Volkswagen buss som Gustaf hade köpt loss från Christian…«

»Vid sidan av Sideshowbob spelade ja också i ett discoband som hette Downtown fever. Vi levererade heta discoriff vi skrev själv å ja fick stå längst fram med flätat hår, kajal och utsvängda byxor å spela gitarr…«

»Efter nåt år så gick båda band i stöp och ja började spela bas i ett stonerrockband å trummor i sleezehårdrocksband där alla hade namn som Mortalmagnet (jag), bb Deville, Shonuff lawless osv…«

»…börja spela pedalsteel med Loosegoats. Jag åkte omkring med dom i två år och hann med att göra hundratalet spelningar…«

änner du? Det är fullkomligt lysande copywriting i mitt tycke. Hur många märken vågar vara så personliga och ärliga? Texten finns tyvärr inte längre på hans hemsida. Min gissning är att »professionella marknadsförare« fick syn på den och tog bort den eftersom den verkar vara så… slarvig. Nu till de brännande frågorna. Var är ditt märkes story? Var kommer det ifrån? Vem är det? Vad brinner det för? Vad håller det tillbaka? I vilken riktning strävar det? Och vilka är de mest hängivna sympatisörerna?

Det är frågor som jag som brand scriptwriter hjälper företag att svara på. Kalla det story-telling, brand plotting eller vanlig varumärkeskommunikation, det är skit samma. Vad det handlar om är att som i all bra fiction – vare sig det handlar om journalistik, fiction eller marknadsföring – ställa de sju grundläggande frågorna: Vem? Var? När? Hur? Varför? Och varför? Och varför?

Good luck!

If you didn't like this post, you'll probably hate these:

• Internationell marknadsföringsguru ansluter till Camitz sparkling vodka.
• En puck i huvudet och indianer på loftet.
• George Lois, depression boy.
• Barnsliga frågor.
• Den kreativa revolutionen, på riktigt.