Mine goes to eleven.

ag är på Moderna Museets butik och drömmer mig bort som jag alltid gör när jag besöker en bokhandel, i synnerhet den här. Får syn på Jesper Walderstens Målarbok. Jag är stort fan av Waldersten och läser med stor förtjusning på baksidan om vad som drev honom till att göra en målarbok för barn. Han skriver »Idén till denna målarbok dök upp en dag då jag kom på mig själv med att ändra i min dotters Askungenbok. Prinsen begåvades med svans och Askungen fick ett par extra ögon i pannan. Fastasin skenade iväg och bilderna blev språngbrädan in i en värld som inte var så stereootyp, inte riktigt lika bestämd. En värld som skavde lite.«

Jag skrattar när jag bläddrar i boken. En sida får mig att minnas en gång då jag letade efter ett koncept för en ny typ av frukostflingor för barn. Arket var tomt, inget var bestämt i förhand. Förutom att hitta namn och form ingick det även i uppdraget att skapa själva produkten under förutsättning att den produceras av svenskt spannmål. Jag har jobbat en hel del med barn och vet ganska väl vad som intresserar de små vildhjärnorna. Och det är inte alltid sånt som föräldrar finner roligt.

ag kommer aldrig att glömma blicken jag fick av byråns projektledare när jag slog ut med händerna och sa »bajs!« Tanken var att tillverka små pluttar av havre, råg eller liknande, som föreställer olika djurs bajs, fast i liten skala. Man skulle också förena njutning med nytta: det skulle vara gott och samtidigt bidra med lite naturkunskap. I naturen finns det mängder av bajspluttar av olika sorter och dem, var förslaget, kunde vi skriva om på baksidorna av förpackningen. Det här, ska sägas, var innan Ola gjorde det populära barnprogrammet Gissa bajset.

Jag funderar på att skicka ett ex till skolminister Jan Björklund.

If you didn't like this post, you'll probably hate these:

• David Shrigley’s underbara värld.
• Hi, I’m a PC. And I’m an idiot.
• Vi behöver mer Banksy.
• Barnsliga frågor.
• Ny forskning om vårt undermedvetna språk.