Om den perfekta arbetsgruppen.

the_perfect_team.jpg

Jag misstänker att många letar efter receptet på den perfekta arbetsgruppen. Med perfekt syftar jag på maximal kreativitet, produktivitet och trivsel. Tre viktiga principer ligger till grund för receptet:

1. Kreativitet förutsätter att man går utanför sina egna ramar.

2. För att gå utanför sina egna ramar krävs att man är trygg i sin identitet och på den plats man befinner sig. Det är så gott som omöjligt att skapa nytt om du inte är tillfreds med utgångsläget. Nytänkande förutsätter alltså trygghet och stabilitet i grunden. Många missuppfattar detta och tror att stress är bra för kreativiteten. Stress drar dig i motsatt riktning: mot det bekanta och trygga. Och vice versa: för mycket stillastående och stillhet gör att du vill upptäcka saker och förändra. Faktum är att vi alla står inför en evig konflikt mellan stabilitet och förändring. Viljan att var trygg drar oss mot stabiliteten. Viljan att växa får oss att sträva mot förändring. Och vilken riktningen blir avgörs från situation till situation.

3. Vår personlighet slits mellan fyra olika psykologiska »väderstreck«. Den första axeln löper mellan stabilitet och förändring, den andra pendlar mellan tillhörighet och självständighet. Alla riktningar finns representerade i oss, men vi tenderar att driva mer i en riktning.

Om vi leker med tanken att du domineras av viljan att nå stabilitet och ordning och reda i allt väsentligt kommer din optimala arbetsgrupp se ut på följande sätt:

fyra-ansikten.jpg

Enligt princip nummer ett blir vi mest kreativa när vi får hjälp att se på problemet på diametralt annorlunda sätt. Du behöver alltså en komplementär medarbetare, en som är din direkta motsats.

Och enligt princip nummer två måste du vara påläst, kunnig och ha gott om talang för det du gör. Det gör dig trygg när det blåser från motsatt håll. Enligt trygghetsprincipen behöver du också ett visst stöd från två andra håll:

Dels från någon som strävar mot det kollektiva, någon som gillar samarbete och konsensustänkande, dvs en medlare och kompis.

Och dels från en som är mer självständig och introvert, som gillar att företa vandringar vare sig det är av fysiskt slag eller psykiskt, dvs en upptäckare.

Där har du din arbetsgrupp. Tricket är att täcka in mänsklighetens alla fyra ansikten och temperament. Och garanterat att både tryggheten och den dynamisk kreativiteten finns representerad i gruppen. Det kommer att innebära att du får både stöd och kritik för allt du föreslår. Och det är det som är själva finessen.

För det är som bekant så att den som enbart omger sig med ja-sägare alltid får stöd för sin åsikt och lever därmed i en ännu mer förljugen värld. Å andra sidan är det heller inte så bra för kreativiteten att alltid bli emotsagd. Oprövade idéer är en ytterst känslig sak, de behöver uppmuntran och stöd för att förverkligas.

Se dig nu om på din arbetsplats och fråga dig: Vem passar i just ditt team?

Men arbetsgruppens sammansättning är bara det första steget. Det kan fortfarande gå åt skogen. Du saknar nämligen en viktig pusselbit och den består av ömsesidig förståelse och respekt. Vi talar alltså om den oerhört avgörande faktorn kultur.

Mer om det i kommande inlägg.

This entry was posted on Saturday, August 2nd, 2008 at 11:56 am and is filed under Inspiration, Kreativitet. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.

4 Responses to “Om den perfekta arbetsgruppen.”

  1. Anjo Says:

    Första två meningarna i punkt 2 - oh ja. Det är väldigt sant.

    Intressant syn på det här med stress. Jag känner mig ofta väldigt tillfreds med vad skapar när klockan tickar närmare dödlinjen, men å andra sidan är det kanske för att jag inte känner någon egentlig stress där. Jag är ju trygg med det jag gör.

    Okej, det är rätt tidig lördag, men det här var helgens bästa blogginlägg. Jag kommer att läsa och fundera över det en och annan gång…

  2. Per Robert Öhlin Says:

    Du har antagligen låg stresströskel. Vi har olika stresströsklar. Jag jobbade en gång med en kollega som alltid väntade in i det sista med att börja jobba. För honom var livet alltför lugnt och stilla för att det ska bli på riktigt allvar och därför försatte han sig gärna i mer stressrelaterade situationer för att liksom vakna till och känna adrenalinet verka.
    Det är ett välkänt fenomen. Det fanns till exempel amerikanska soldater som upplevde tristess och depression när de kom hem från tjänstgöring i Vietnam. En del återvände som krigskorrespondenter för att de kände sig mer levande när livet sattes på spel. De framkallade en form av abstinens från de kemiska substanser, bl.a. adrenalin, som krigets fasor framställde.
    Hursomhelst är det inte bra för kreativiteten med vare sig för hög eller för låg stresströskel.

  3. Stefan Tell Says:

    Väl formulerat, som alltid. Undrar i vilket hörn av cirkeln jag var/är?

  4. Mine goes to eleven. » Blog Archive » Om kreativ kultur. Says:

    […] dina teamdeltagare med omsorg (kolla tidigare inlägg om […]

Leave a Reply

Entries (RSS)