Om kreativ kultur.
Kreativa människor har svårt att överleva i en kultur som inte stödjer den kreativa processen. Kreativitet är en egenskap som är mycket mer känslig än andra eftersom den är så uppenbart ologisk till sin natur och så känslig för kritik.
Minns du vad Charles Browers sa?
»En idé är bräcklig. Den kan dödas av ett hånleende eller en gäspning. Den kan huggas till döds av en spydighet och skrämmas ihjäl av en bister uppsyn.«
Du behöver människor som förstår dig, respekterar dig och stöder dig när idéerna behöver försvaras. Och du behöver människor som du kan ge respekt tillbaks. Först då skapas den nödvändiga tryggheten för att du ska våga dig ut på de mentala småstigarna i de främmande terrängerna där de häftiga idéerna finns.
Välj dina teamdeltagare med omsorg (kolla tidigare inlägg om detta).
En kreativ kultur är mer avgörande än en enskild kreatörs förmåga. En kultur är svår att få grepp om vid en första anblick. Den uppstår när en grupp människor delar bakgrund, historia, referensramar, riter, när deras intressen riktas åt samma håll och när de skrattar åt samma saker.
I en sådan kultur är det inte ovanligt att du påbörjar en mening… som avslutas av någon annan. Meningarna och idéerna flyter som vågrörelser mellan de inblandade hjärnorna. Idéerna föds någonstans i rummet mellan deltagarna.
I rummet, det är där du finner kulturen. Det är där du hittar samhörigheten. Förståelsen. De eftertänksamma nickarna. Tryggheten att våga löpa linan ut. För du vet att alla andra förstår när det blir fel.
För du grundar ditt mod att skapa utifrån din trygghet på den överenskomna, kollektiva uppfattningen att fel är halvvägs till rätt.
Den kreativa kulturen är till oerhört stor hjälp när du står där med ett embryo till exempelvis en reklamfilmsidé om en gorilla som ska spela trummor eller kanske en liten blåvit dvärg som ska spela gitarr och sjunga om värktabletter. Då behöver du förståelse och stöd.
En kreativ kultur kan lyfta vilken halvdan kreatör som helst.
Men medelmåttigheten dödar idérna innan de ens har tagit form. Ofta av den enkla anledningen att man inte känner igen de kreativa fröna.
Så vill du döda en lysande kreatör, placera honom eller henne i en kultur befolkad av konforma ja-sägare som är pedantiskt noggranna med vad som är rätt och vad som är fel, som värjer sig emot mångtydigheter, som är konsensusdrivna och dyrkar logiskt tänkande.
Lever du i en kreativ kultur? Vad gör du/ni för att fördjupa den? Och vilka är dina erfarenheter av kreativa kulturer?
- Reklam för »Fuck logic«.
- Om den perfekta arbetsgruppen.
- Hur unik är Martin Jönsson på SvD?
- Barnsliga frågor.
- Korkade banaliteter och fega plattityder.
August 12th, 2008 at 5:24 am
[…] Fritt efter samma Per Robert Öhlins beskrivning av vad som karakteriserar en kreativ kultur. Läs hela inlägget på hans blogg. […]
August 12th, 2008 at 5:45 am
Ordet “brainstorming” kanske är en aning mossigt och hör 70-talet till. Men principen är lovvärd. Man bestämmer helt enkelt att mötet inte får innehålla andra kommentarer än de positiva och uppmuntrande. Negativ kritik är bannlyst. Mycket både bra och dåligt kommer naturligtvis upp till ytan, men just där och då är allt bra. Då kan även de mest sköra idéfröna få utrymme att växa. Först därefter, på ett helt annat möte, är det dags att tänka kritiskt och utvärdera. Detta är ju två helt olika processer. Jag tror inte detta kommer av sig självt, utan jag tror att alla deltagare måste hjälpas fram till att få samma “mind-set” före mötet, så att lösningarna kan lekas fram och alla känner sig trygga med situationen. Det är ett naturligt tillvägagångssätt på en reklambyrå och en bidragande näring till kreativ kultur i ett större perspektiv.
Över huvudtaget tror jag väldigt mycket på arbetssättet att före mötet besluta och komma överens om vilket slags möte man ska ha. Kreativt, utvärderande, beslutsfattande, lyssnande, etc.
August 12th, 2008 at 9:13 am
“Så vill du döda en lysande kreatör, placera honom eller henne i en kultur befolkad av konforma ja-sägare som är pedantiskt noggranna med vad som är rätt och vad som är fel, som värjer sig emot mångtydigheter, som är konsensusdrivna och dyrkar logiskt tänkande.”
… och där sätter vi tummen på varför jag inte kommer att jobba kvar på Lunds universitet med att förbättra deras kommunikation. Tack för citatet.
August 13th, 2008 at 10:25 am
Sorry Eric, det där med brainstorming är inget jag förespråkar. Den är begränsande och upplevs ofta som påtvingad och konstruerad. En kreativ kultur handlar om en slags samhörighet som är vidare och går mycket djupare än brainstormingen, utan att man för den skull är helt eniga om allt. Den stora fördelen med en kulturell gemenskap är att man startar på en högre nivå och slipper enas om grundläggande begrepp. Den gör deltagarna snabbare, bättre och effektivare. En kreativ kultur är inget verktyg, det är en bakomliggande fond, ett yttre sammanhang som ringar in hela verksamheten. Dessutom är ett kreativt samtal som mest effektivt när det görs mellan två eller tre personer eftersom färre personer lättare kan behålla fokus och har lättare att följa varandras tankar. Det är i alla fall min erfarenhet.
August 13th, 2008 at 2:40 pm
Jodå, det kan jag hålla med om. Principerna bakom brainstorming är mer som ett enklare grepp för att få lite styr på samtalen. Sen är jag inte speciellt förtjust i själva ordet. Men någonstans måste man ju börja.
August 14th, 2008 at 12:50 pm
Bra skrivet. Jag har erfarenhet av det du beskriver och även metoden som Eric är inne på. Den kan vara mycket intressant eftersom man inte har en aning om vad som ska komma ut i slutet, bara ATT det kommer att göra det.
För mig räcker det att komma till jobbet för att jag ska göra lite bättre jobb hela tiden. Det är jag skyldig mina kollegor, kund och mig själv.
Sen är jag mer filosofoskt lagd och skulle vilja ta steget ut ur kulturen i rummet och placera den i universum. Det är samma universum där idéer driver runt som övergivna skepp och där den, eller de, som går ombord blir ägare till idén. Där i ligger problemet som många inte förstår med “snodda idéer”.
Keep up!
August 14th, 2008 at 3:54 pm
Gillar din formulering om idéernas universum skarpt. Det finns de som säger att idéer hittar man inte på själv, utan att de manifesteras genom en själv. Det borde betyda att man som kreativ artist fungerar som en uttolkare och ett slags medium för något som redan existerar på ett immanent och efemärt plan.
August 14th, 2008 at 7:18 pm
Gillar det också. Det är en fin tankebild. Ger verkligen en känsla av att det är möjligt att “gå ombord”. Den ska jag sno.
August 14th, 2008 at 7:26 pm
Ja, många konstnärer och vetenskapsmän som övertygat vittnar om att det inte är de som skapar utan något i dem som är större än de själva.
August 26th, 2008 at 10:35 am
Tack. Dina ord värmde verkligen, lös litet upp en knäckt och tilltufsad kreatörs mörker. Lider akut brist på allt det du pratar om - kanske tyvärr numer även kreativiteten - bland fega chefer som gömmer sig bakom förmodad storskalig dyrköpt trygghet.
Men, det löser sig. Det vill ju, trots allt och till slut, ändå bli bra.
Tack.
September 10th, 2008 at 1:31 pm
Ja, det finns många sätt att döda kreativiteten, men få för att få den att blomma. Den kreativa kulturen du beskriver är bra - det blir en slags jätte-våg av att känna connection mellan själarna om man vill. Kreativitet, tror jag, är i grunden fullkomligt onyttig. Eftersom det handlar om lek med material eller idéer till skillnad från intentionsstyrt användande. Först lek - sedan intention alltså i min värld.
BTW - jag skulle hemskt gärna vilja leka lite med din cirkel och mina data snart - vi har fått ut fina resultat nu!
September 10th, 2008 at 1:38 pm
Mattias, jag tror att jag förstår vad du menar. Men det där med onyttig förbryllar mig lite, du menar väl att den är sökande och därmed inte fullt så rätlinjig? För nyttig är kreativiteten i ordets rätta bemärkelse. Den löser problem. Den tar oss till målet. Även om det inte alltid är den i förväg mest logiska vägen.
Kul att ni har tagit ett skutt framåt. Hör av dig när du vill ses, så snackar vi.