Comments on: Hur bra är Phelps? Bolt? Journalisten?

By: Hur beskriver journalister idrottsliga topprestationer? « Utsikt från höjden

Mon, 15 Sep 2008 04:08:17 +0000

[...] bra en idrottslig prestation egentligen är. Därför tycker jag att Per Robert Öhlins text “Hur bra är Phelps? Bolt? Journalisten?” är lysande: Sedan har vi Usain Bolt. Han slog nyligen nytt världsrekord på 200 meter med [...]

By: Per Robert Öhlin

Per Robert Öhlin — Wed, 27 Aug 2008 07:54:11 +0000

Henrik, du har rätt i mycket av det du säger. Du har rätt i att det måste finnas en mystik i förmedlingen av idrottsprestationerna. Du har rätt i att mottagaren själv måste få ett utrymme att själv fylla i sin egen version. Du har så rätt att du hamnar fel. Konkretion står inte i kontrast mot detta. Alla former av kommunikation måste någonstans bygga på detaljer, analogier, tolkningar och sammanhang för att göra det »verkligt«. Verkligt i den meningen att prestationen blir relevant tillräckligt för åskådaren, att den ska bli JÄMFÖRBAR (och därmed ouppnåelig och fantastisk). Och detta enbart i syfte att få tittaren att uppskatta det han eller hon ser ännu mer. Konkretion är ett litterärt knep för att få läsaren att komma in i scenen, inte beskriva den i sin helhet. En detalj som får mottagaren att vilja måla upp resten av den. Den avgjort bästa förmedlingen under OS var den där den tyske tyngdlyftaren mist sin fru bara ett år innan han tog sitt guldlyft. Han tog emot sin medalj med sin ena hand, i den andra höll han fotot av sin avlidna fru. Då lyfte det rejält. Hans prestation fick ett berikande sammanhang mer än de 300-400 kg han lyfte. Även jag, som notorisk sportfåne, blir berikad av dessa vinklingar. När Gärderud berättade om maratonlöparna höll jag på att ramla av stolen. Så även de mest inbitna sportälskare behöver påminnas om vad som ligger bakom siffrorna.

By: Henrik

Henrik — Wed, 27 Aug 2008 06:21:06 +0000

Till saken hör ju bara att den avsaknad av relevans och konkretion som så starkt återfinns inom kanske just sportjournalistiken är dess absolut starkaste sida. Du säger ju själv att vi “krigar om utrymmet i våra hjärnor” men då bör man ju också konstatera att det upplevda konkreta och det ickeupplevda hos mottagaren nog förfaller samma sak. Idrottsrörelsen i sig med alla supportrar hade aldrig överlevt om sport enbart hade varit en helt igenom konkret och “verklig” upplevelse.
Se bara på all typ av souvenirförsäljning. Vad är det om inte en kommunikation mellan en upplevd verklighet och en drömvärld. Du skriver i ditt senaste inlägg “Vi slits ständigt mellan att vara en individ och en del av en grupp”.
Här tycker jag man tydligt ser varför sportjournalismen inte skall bli mer konkret i sitt framförande. Då mister man förmodligen den del av läsarskaran som identifierar sig med en grupp eller tänkt föreställning om sin egen förträfflighet.
Att förutsätta att man genom att vara mer konkret i all typ av kommunikation och därmed göra den bättre innbär att man bortser från det vi själva fyller på med. Den inre kommunikationen mellan det som vi kan kalla upplevd verklighet och tanke tror jag sportjournalismen är ytterst kompetent att utnyttja.

By: Per Robert Öhlin

Per Robert Öhlin — Mon, 25 Aug 2008 14:16:09 +0000

Vad jag saknar i resonemangen ovan är den kontextuella förutsättningen för all kommunikation. Som kommunikatörer får vi aldrig ta uppmärksamheten för given. Alla budskap – oavsett om det gäller sportkrönikor eller reklamkampanjer – krigar om utrymmet i våra hjärnor. Våra budskap är inte ensamma, de måste alltid tränga bort en konkurrerande tanke i mottagarens hjärna. Vi måste alltid slåss för att vara det intressantaste alternativet, varje given sekund. Vi måste alltid dramatisera våra budskap, annars blir det tråkigt och oengagerat. Det är bland annat därför som de så kallade tortyrtestet är så effektivt i reklamen. Minns du till exempel Volvoannonsen där art directorn hade fotograferat copywritern liggandes under en bil som hängde någon meter ovanför? Annonsens rubrik löd: »If the welding isn’t strong enough, the car will fall on the writer.

By: Per Robert Öhlin

Per Robert Öhlin — Mon, 25 Aug 2008 11:44:31 +0000

Intressant tanke, Henrik, men jag tror åtminstone inte det. Idag finns nämligen inga tydliga tecken på det. Dessutom är det ju så att det inte är innehållet som är problemet utan framförandet. Det måste ALLTID göras konkret och relevant. För övrigt tycker jag att gardinstångsexemplet ovan är lysande.

By: Henrik

Henrik — Mon, 25 Aug 2008 11:38:31 +0000

Min erfarenhet av sport är att inte alla vill identifiera sig med verkligheten. Det fantastiska i en prestation inom sporten kan mycket väl ligga i att man själv drömmer sig bort ett slag. Nu är ju friidrott i sig en konkret idrott i det avseendet att rekorden och resultaten är exakta men ta vilken annan lagidrott som helst och du ser en tydlig vilja och strävan att identifiera sig med det som händer framför dig. Alla har vi säkert upplevt läktarspelaren som med inlevelse tror sig bättre än de på plan, detta oavsett division.
Kan det inte vara så att journalister inom kanske framförallt sportvärlden inte är ute efter att förmedla allt i relation till gemene man utan faktiskt delvis bidrar till att göda tron om läsarens förträfflighet.

By: Jake

Jake — Sun, 24 Aug 2008 13:10:15 +0000

Folk är inte alls “i allmänhet lätt korkade”. Det handlar om intresse och hur relevant informationen är till läsarens egna erfarenheter. En insatt sportläsare vet exakt hur bra Bolts tid var, eller hur snabbt de springer ett maraton. Gemene man är inte så insatt, och därför behövs det fantasi för att få läsaren att förstå.

Just OS är dessutom ett mästerskap som lockar tittare som vanligtvis inte skulle se på sport. Då blir tydligheten extra viktig.

Mitt tips skulle bli att relatera till läsarens vardag. Istället för att skriva om hur stor belastningen är i ett höjdhopp skulle jag be läsaren att titta på en gardinstång och sedan be dem hoppa över den.

By: Fredric

Fredric — Sat, 23 Aug 2008 21:14:17 +0000

Oftast är folk i allmänhet lätt korkade. Men i det här fallet tror jag att de flesta vet att atleterna i OS är så mycket bättre än de själva att det räcker med ett pedagogiskt grönt streck i vattnet för att illustrera det gamla världsrekordet.

Det som är bra med årets OS är att Sveriges gjort så dåliga resultat att gemene man kanske inser att han eller hon faktiskt har en chans att ställa upp i nästa OS och därmed snygga till siffrorna en aning. Vad vet jag?

By: Joakim

Joakim — Fri, 22 Aug 2008 22:15:58 +0000

År 2002 när Percy Barnevik fick ut en miljard ur ABB kommer jag ihåg en artikel där skribenten satte en miljard i relation till antalet taggar på en igelkott. Jag minns inte hur många igelkottar skribenten hävdade att det rörde sig om men jag minns aha-upplevelsen.
Kunde inte hitta artikeln nu men enligt wikipedia har en fullvuxen igelkott i genomsnitt 5 000 taggar vilket innebär att det krävs det sammanlagda antalet taggar från 200 000 igelkottar för att få en miljard taggar.

By: lord Fredruk

lord Fredruk — Fri, 22 Aug 2008 18:01:43 +0000

Tänkvärt indeed. Men det är ju inte bara sportjournalister som refererar som plankor. Jag tycker det gäller reportrar av diverse slag. Möjligen är ekonomijournalisterna något bättre.
Det är bara så att få nyheter säljer sig själva längre. Tror många murvlar skulle må bra av en copykurs.

By: Daniel

Daniel — Fri, 22 Aug 2008 16:12:51 +0000

Jätteintressant och vältänkt! En detalj bara, som gör ett av dina exempel ännu mer iögonfallande – fem procent av ett maratonlopp är två kilometer, alltså orkar man bara haka på 0,5 procent av längden…

By: Per Robert Öhlin

Per Robert Öhlin — Fri, 22 Aug 2008 15:03:52 +0000

Ah… suveränt. Tack för tipset. Amanda Cox och Joe Ward har gett oss perspektiv och överblick för att beskriva Bolts prestation. Bra gjort.

By: Elias Betinakis

Elias Betinakis — Fri, 22 Aug 2008 14:57:21 +0000

Så här kan man (om man heter NY Times) göra.
http://www.nytimes.com/interactive/2008/08/20/sports/olympics/20080820-bolt-graphic.html

Ganska bra tycker jag. Inte lika bra som Usain Bolt. Men lite lite bättre än en vanlig DN Sport-grafik tycker jag nog att det är.

By: Hasse Carlsson

Hasse Carlsson — Fri, 22 Aug 2008 02:10:52 +0000

Exempel är inget annat än exempel, ett förslag eller en riktning.
Kritiken riktas mot något som får anses som slutprodukten.

Tycker sonika Per vinner på poäng

By: Per Robert Öhlin

Per Robert Öhlin — Thu, 21 Aug 2008 07:44:21 +0000

Stefan, jag vet att du som journalist vet att jag vet att jag har en poäng. Det har du också.

By: Stefan

Stefan — Thu, 21 Aug 2008 06:52:43 +0000

Ja det rä väl allas vår strävan att försöka få mottagaren att relatera till det vi försöker kommunicera men i detta fall, i några av dina exempel, blir det bara läskigt. Varför alla dessa benbrott och muskelförruttnelser? Är det rätt sätt att få folk att förstå det enastående i det enastående? Finns det inte andra sätt att få mottagaren att relatera till sin egen referensvärld utan att måla upp värsta skräckbilden av öppna frakturer? Okej, jag överdriver lite och jag tycker i princip att du har helt rätt men jag undrar hur många som vet hur det känns att få armen bruten på tre ställen, eller att få muskelkramp som övergår i förruttnelse. Då måste du förklara det också: “Att bryta hanleden och strålbenet känns ungefär som att slå lilltån i bordsbenet – fast tio gånger värre.” Alla har väl slagit lilltån i något och vet hur det känns, eller? Nä, jag ställer mig lite frågande. Hur var det med fantasin?