Mine goes to eleven.

Ända sedan kommunismens fall har det spekulerats hur länge det kapitalistiska systemet ska hålla. Senast var det statsvetaren Bo Rothstein i SvDs Opinon Brännpunkt som gjorde det. Och nu är det antagligen dags att säga det rent ut.

Kapitalismen är död.

Den har dött för egen hand. Två av systemets mest grundläggande principer är starkt ifrågasatta. Dels är det övertygelsen att marknaderna är självreglerande. Dels är det synen på ägandet. (more…)

Jag har ofta fått frågan varför jag inte går utomlands med boken Fuck Logic. Den har ju gått bra i Sverige. Men det sisyfosarbete som det faktiskt innebär har gjort mig mer än tveksam. Nu ser det dock ut som jag får en framstående partner till min hjälp, så jag har bestämt att göra slag i saken. Och då är man ju dum om man inte samtidigt passar på att revidera och uppdatera innehållet lite.

Och där behöver vi hjälp.

Vi vill gärna ha tips på ruggigt bra jobb, helt enkelt. Tips på reklam och den byrå som utfört mästerverket. Vi letar efter jobb som har så hög klass att de både fungerar som kreativa föredömen för reklamstuderande och som inspiration för ärrade, professionella utövare över hela världen.

Jobben bör vara på engelska, eller åtminstone översatta till engelska, och naturligtvis göra sig bra i tryck.

Det är verkligen ett riktigt skitgöra att dammsuga marknaden på höjdarjobb och gå igenom hela proceduren med att få ok från alla parter, samtidigt som man måste hålla björnkoll på alla detaljerna. Så jag är tacksam för all hjälp jag kan få.

Hör av dig till mig i kommentarsfältet eller mejla mig direkt på: pr.ohlinATluckymanDOTse.

Jag fann den här vägg-målningen på nätet och studsade till. Föreställ dig att du är en amerikan, nästan vilken som helst, och försök sätta dig in i hur det måste kännas att ha levt i ett land som har styrts av Bush i åtta år. De skoningslösa konfrontationskrigen i Afganistan och Irak. Mardrömmen på Manhattan. De oheliga allianserna mellan försvarsindustrin och finansen. Den skamlöst förträngda underklassen. Enronskandalen. Bolånekrisen.

Allt ser ut att upplösas inifrån.

(more…)

När Crispin Porter + Bogusky fick uppdraget att marknadsföra Microsoft höjdes förväntningarna på reklamen kraftigt. Kan en av världens hetaste byråer vifta med sitt magiska trollspö över världens förmodligen tråkigaste mjukvaruföretag? Förmår den sätta stopp för TBWA/Chiat/Days och Lee Clows långa rad av skämt på marknadsledarens bekostnad?

Nu kanske pc-folket äntligen skulle få lite andrum och – kanske – njuta av lite balsam på sina sargade egon.

Men nej. Det blev ett magplask (se filmen). Är mystiska hembesök och Bill Gates robotmoves (som mest får honom att framstå som en full Janne Långben) svaret på Microsofts reklamproblem? (more…)

Nu har elitserien i ishockey dragit igång. Och det får mig att minnas en historia som visar hur fel det kan bli när man ger varumärken attribut och egenskaper som inte är förankrade i den egna kulturen eller historien.

Ett snille på någon av elitserieklubbarnas marknadsavdelningar upptäckte för ett tiotal år sedan att klubbarna hade alldeles för tråkiga namn och syftade på namn som Brynäs IF, Linköping HC och Djurgårdens IF.

Astråkigt. Inte alls som i Nordamerika där klubbarna hade coola namn som Edmonton Oilers, San José Sharks och Dallas Stars med flera. Dessutom gjorde de Nordamerikanska klubbarna stora pengar på promotionartiklar som tröjor, halsdukar och andra supporterprylar,vilket de svenska klubbarna nästan helt hade förbisett. En förändring var nödvändig: nu skulle ishockeyn i Tråksverige ändras en gång för alla. (more…)

Vilket är viktigast: upphovsrätten eller yttrandefriheten? Häromdagen sände SVT Debatt under ledning av Janne Josefsson en upprörd diskussion om obduktionerna från Arboga som plötsligt dök upp på Pirate Bay.

I Dagens Nyheter kan vi läsa att Metallica ställde in en intervju efter att Sydsvenska Dagbladets Jonn Jeppsson har skrivit om bandets låtar som ligger ute på Pirate Bay. Det som skrämmer skiten ur alla (more…)

Det här är valda delar ur en ny kampanj som jag arbetat med den senaste tiden. En av mina vanliga infallsvinklar är att börja med ett anti-budskap som jag försöker få att stämma med ny logik. För det berömda myntet har som bekant två sidor och det har även Mataffären.se.

Å ena sidan har vi ett faktum: en butik på nätet.

Å andra sidan konsekvensen: att man kan stanna hemma istället för att ge sig ut för att handla.

Två sidor av samma sak. Av vilka man naturligtvis väljer det som alstrar mest energi och det som är minst förväntat hos mottagaren. Enkelt att säga. Skitsvårt att göra, om man nu inte som jag jobbar med väldigt kloka uppdragsgivare.

Uppdraget kommer från Department of Doing. Kundansvarig är Henrik Bergqvist och undertecknad är varumärkesstrateg och multikreatör. Resultat över förväntan. Kostnad under budget.

Det sägs att han är Sveriges ende storsäljande poet. Nu är han aktuell med diktsamlingen Svart Som Silver och planerar inom kort att ge sig ut på turné. I en tid då vi behöver förkovra oss i alla typer av berättande råder jag dig som kommersiell kreatör att läsa honom. Läs honom för att väcka humanisten inom dig. Läs honom för att få hälsosam distans till den kommersiella teatern. Läs honom för att väcka upp barnet inom dig.

Bruno vrider och vänder på orden på ett sätt så att vissa blir förbannade och andra förundrade. Han lär ha sagt att hans texter »ger människan sitt ansikte tillbaka. Människan sin själ tillbaka, sitt allvar tillbaka, sin verklighet tillbaka. Och därmed sin värdighet tillbaka.« Men vad som är mindre känt är att han dessutom har talang för PR och mediala skådespel. (more…)

Om jag säger antiinflammatorisk, smärtstillande och febernedsättande isobutylfenypropionsyra, så lär jag möta blickar tomma som sinande vattenbrunnar. Om jag säger Ibuprofen lär inte många reagera så värst annorlunda. Om jag säger Ibumetin eller Alindrin så kanske någon nickar igenkännande. Men om jag säger Ipren är jag säker på att de flesta känner något och skiner upp. »Det är ju den där blåvita gubben, den intelligenta värktabletten!«

Ipren är en av de mest storslagna varumärkesberättelserna vi har haft i Sverige. På en anonym och själlös marknad som hotas av växande upphovsrättsanarki har märket tagit plats i strålkastarljuset mitt på scenen och lämnat de övriga aktörerna i i skuggan.

Det här med varumärken förvirrar många. Det finns en stor uppgivenhet därute och jag möter många som verkar tro att det är en priviligierad lek som man får delta i när alla kortsiktiga below the line-åtgärder är färdiga. Så låt oss nu en gång för alla vara fullständigt klara över varför man investerar i ett varumärke. (more…)

Kommersiell kommunikation handlar om att tala övertygande om något. Och välja rätt samtalsämne. Ofta misstänker jag att man inte har gjort sin hemläxa ordentligt innan man öppnar munnen. Det kan beror på tre saker.

Man förmår inte tala övertygande. Man har inte tänkt tillräckligt. Eller så har man inte valt en vettig riktning, det vill säga funnit ett ämne som är tillräckligt meningsfullt och engagerande. Det senare har jag skrivit om tidigare. Nu vill jag nämna några ord om det första, att tänka innan man pratar. (more…)

En av de stora fördelarna med att bo där jag bor är att jag har en svindlande utsikt över hela Värtan. Från mitt kök och vardagsrum njuter jag skamlöst av utsikten över Djurgården, Lidingö och Fjäderholmarna, de senare ligger bara en spottloska härifrån.

Men då och då bryts idyllen. De flytande apbergen till färjor som trafikerar Östersjön seglar förbi i jämn ström, dygnet runt. En av dessa är Tallink Silja Lines nya Galaxy. Två saker förbryllar mig med konceptualiseringen av detta fartyg. (more…)

Sommaren 1972 var jag en ung, idogt simtränande grabb som ägnade uppåt trettio timmar i veckan åt att ligga i bassängen och harva såväl morgnar som kvällar. Det innebar att jag i praktiken bodde på det lilla friluftsbadet där vi tränade. Min far var både min tränare och den som ansvarade för hela anläggningen. Ingen ovanlig kombination i det här sammanhanget.

Jag blev påmind om den här speciella dagen efter att ha läst Kontakmannens svavelosande kvällspresskritik i inlägget »Sanningen är viktig, men bara på bild.« Men den här historien handlar om sanning i ord.

Det rådde antagligen svår nyhetstorka under de här sommardagarna. Men detta är vad som hände i verkligheten (och detta vet jag eftersom jag var där och såg allting): (more…)

Not another planning blog tar upp en intressant fråga om pay off-raden – eller »taglajnen« som vissa säger. Det vill säga den där lilla raden som ligger i anslutning till logotypen. Nina hävdar att det råder olika uppfattningar om hur man ska använda den. Det finns två sidor, menar hon. Den ena vill att den ska fungera som grund för att bygga intressant reklam på. Typ »Inte lika lågt som Glocalnet«. Och den andra ser gärna att den är förankrad i varumärkets själ, som den gamla SAS-raden »The business man’s airline«.

Sedan finns det en tredje sida, som råkar vara Per Öhlins synvinkel:

Skit i pay-offen.

Stryk den.

(more…)

Det luktar unket. Ingen verkar ha vädrat på många år. Det syrefattiga rummet genomborras av några enstaka ljusstrålar som tränger sig fram genom de nerdragna persiennerna. Strålarna ger form åt en mängd håglösa, mumlande figurer som trängs i rummet. Vissa vankar av och an medan andra sitter och vaggar fram och tillbaka, precis som de gjort i flera år. Någon kastar en blick mot ljuset, gör ett tafatt försök att nå fönstret, slå upp det på vid gavel och släppa in ny, frisk luft. Men orosstiftaren slås snabbt till golvet av de andra. Tystnaden sänker sig över rummet för en stund. Sen startar mumlet igen…

»Colgate tre-sextio, för sundare rengöring av tänderna. Red Bull, ger dig vingar. Have a happy period. Always. Finns också med fräsch doft. Njut av livet och glöm allt om rynkor. För skönhet är att älska livet. Nivea. För en svalkande känsla. Dove Fresh. Colgate tre-sextio…«

Jag gjorde precis en raid nere i källaren och fann en hög gamla visitkort. Jag skrattade till när jag fick ögonen på ett som säkert har femton år på nacken. Det här visitkortet är fyrsidigt av standardformat och viker man upp det så finner man en liten text om reklam. En liten pretentiös text om reklam, kan jag erkänna så här långt efteråt. Men jag tycker att den är lika sann nu som då. Om inte mer nu.

Det var lustigt tänkte jag – med tanke på mitt förra inlägg om Niklas Nordström och sociala medier – att jag fick syn på det här kortet just idag. Båda handlar ju om reklam och relationer och, när jag tänker på det, en hel del om kejsarens nya kläder. (more…)

Den nya bloggen Newsmill har just startats av PM Nilsson, Leo Lagercrantz och Karin Eder-Ekman. Tanken är att den ska spegla de hetaste ämnena i samhället och att debattörer ska ges möjlighet att skildra dem. En av dessa är Niklas Nordström. Han är delägare i Prime PR och före detta SSU-ordförande. Hans inlägg på Newsmill handlar om sociala medier och att man måste våga släppa kontrollen för att delta i dem.

Mina fingrar kunde inte låta bli att knappa iväg en kommentar, som löd ungefär så här:

Min erfarenhet efter att ha jobbat med reklam i ett kvartssekel är att människor i allmänhet inte vill tappa kontrollen. (more…)