Comments on: Vad såg kvällspressen som jag inte såg?

By: Hasse Carlsson

Hasse Carlsson — Tue, 09 Sep 2008 11:40:33 +0000

Men VEM har artilleri och kraft att trycka till dem?
Det känns som om de har all makt i världen.
Visst vore det underbart om alla sket i att köpa Aftonbladet eller Expressen en enda dag?
Bara för att visa att vi är trötta på osanningar, nakenchocker och dylika “sanningar”.
Det vore väl en utmaning både för Herr Öhlin och lord Fredruk?

By: Anjo

Anjo — Mon, 08 Sep 2008 11:05:49 +0000

Jag har sett för mycket av baksidorna med kvällspress för att ens orka gå in i detalj, men låt mig bara säga att jag sommaren 2002, i samband med en mycket uppmärksammad händelse, mer än en gång kände ett djupt förakt för murvlarna i kvällspressen.

Jag är helt inne på din linje, Fredruk. Dock, för att balansera vad jag skrev ovan. En av dem ringde faktiskt - mitt i allt - och frågade hur jag mådde. Han var reko, men hans namn syns aldrig i spalterna längre. Han var nog för bra, helt enkelt.

By: Per Robert Öhlin

Per Robert Öhlin — Mon, 08 Sep 2008 10:07:41 +0000

Det där är en tydligen en känslig fråga. Varje gång jag har tagit upp det faktum att kvällspressen ljuger mer än reklamen och att den förra har laglig tillåtelse i kraft av yttrandefriheten, möter jag som regel en storm av protester.

Min uppfattning är att yttrandefriheten borde hålla sig till just friheten att yttra sig, men inte inbegripa rätten att ljuga och vilseleda. Kan vi inom reklamen stävja den värsta skiten genom marknadslagstiftningen så borde man inom journalistskrået kunna göra detsamma inom ramen för yttrandefriheten.

By: lord Fredruk

lord Fredruk — Mon, 08 Sep 2008 09:58:37 +0000

Jag tror att ganska många människor har liknande erfarenheter av pressen i allmänhet och kvällspressen i synnerhet. De flesta förstår nog att sanningshalten ofta är försvinnande, men läser ändå för underhållningsvärdet. Nöje och verklighetsflykt är hårdvaluta och därför kommer snaskblaskorna upp i en miljon läsare en “bra” dag.
De så kallade kvällspressjournalisterna har jag däremot ingen större förståelse för. Jag förstår inte hur de kan leva med sig själva, inte hur de kan med att kalla sig journalister och inte heller hur tryckfrihetslagstiftningen kan omfatta den sortens publikationer.
Har journalistik större trovärdighet än reklam? Inte om du frågar mig.