Comments on: Sydsvenskan, Metallica, upphovsrätt och bristen på varumärkeskontroll.

By: lord Fredruk

lord Fredruk — Wed, 17 Sep 2008 11:21:28 +0000

Självklart kan man inte skänka bort allt. Det säger sig självt. Knepet är väl att tänka till så att man skänker bort rätt saker. Då kommer det att framstå som att man är mer generös än vad man egentligen är.
Iron Maiden har nog lyckats ganska bra med detta. Bara att man åker på turné med gamla låtar (som främst riktar sig till trogna fans) är ett exempel på detta.
Kiss är ett band som inte lyckats med något alls i modern tid. Att man inte varierat sin spellista under de senaste tjugo årens konserter är ett tydligt bevis på att man är steril som både musiker och affärsman.

By: Per Robert Öhlin

Per Robert Öhlin — Wed, 17 Sep 2008 07:56:09 +0000

Henrik, makt byggs på snåla resurser. I det industriella samhället var information en snål resurs, den som hade tillgång till den fick ett övertag. Idag, i den senkapitalistiska, postmoderna tiden, har vi ett överflöd av information. Alltså är informationen på väg att förlora sin makt. Igår fanns det åtminstone ett litet samband mellan information och kunskap, idag finns det ingenting. Objektiviteten får väldigt liten betydelse, eftersom alla är så upptagna att fila på sin egen åsikt. Den objektiva sanningen får med andra ord vika undan för den subjektiva tolkningen. Vilken version vinner? Ja, inte är det så kallade objektiva sanningen i alla fall. Den som vinner är den version vi tycker mest om. Den som är mest magnetisk. Den som har störst kontextuell betydelse. Den som för tillfället är snyggast, coolast och skönast.
Det, min vän, är frihetens baksida (eller framsida om man så vill).
Detta kompliceras ytterligare av att yttrandefriheten ställs mot äganderätten, vilket också är en form av frihet (utan den kommer världen som den ser ut i nuvarande skick och struktur att haverera totalt).
Lord Fredruk, håller fullkomligt med om att Metallica har satt sig i en knepig sits. Problemet är att jag har hört från initierade källor som påstår sig veta att affärsmodellen att lägga ut saker gratis och tjäna på »sidoeffekterna« inte är hållbar. Det gäller möjligtvis etablerade artister och band (och kanske inte ens dem) som kan få intäkter på promotionartiklar och konserter, av vilka de senare är en klart sinande källa eftersom den globala publiken redan har visat sig mätta på dessa. Och en ytterligare intressant faktor i detta är att musikbranschen har kommit till en punkt då utbudet har blivit så stort och så fragmenterat att publiken inte ser någon mening i att äga pyttesmå konsumtionsvaror som mp3-filer. I den framväxande digitala världen tror jag att musiken håller på att transformeras från produkt till tjänst. Vilket innebär att man i framtiden hellre abbonnerar på en slags musikbank (typ Rhapsody) som kan erbjuda ett urval som är jättebrett, nischartister som är jättesmala till priser som är låga och en leveranstid som är noll.

By: lord Fredruk

lord Fredruk — Tue, 16 Sep 2008 22:18:38 +0000

Asså. Metallica är ett jävligt knepigt band. Eller rättare sagt James och Lars är knepiga. De har alltid haft ett komplicerat förhållande till sina fans och upphovsrätt i största allmänhet.
Men de är intressanta ur ett marknadsperspektiv. De beter sig ungefär som de flesta företag gör gentemot sina kunder. Anledningen att de klarat sig så bra genom åren är inte att de har haft en förstklassig produkt, utan att det varit mer eller mindre oligopol på marknaden. Några få stora metalband har kunnat dela upp fansen mellan sig.
Problemet Metallica har idag är att deras taskiga karma och affärssinne tagit dem som gisslan. Det spelar ingen roll vad de säger eller gör. Alla tycker ändå att de är de där gnidna knösarna som aldrig kan bjuda till. Vilket är ungefär raka motsatsen till positionen Trent Reznor och NiN har. NiN lade ut sin senaste platta The Slip, för fri nedtankning långt innan den släpptes på CD.

By: Henrik

Henrik — Tue, 16 Sep 2008 13:34:24 +0000

Faller och faller, men behovet av frihet att yttra sig har enligt min mening alltid varit konstant. De tekniska metoderna och möjligheterna att distribuera och föra fram information har dock över tid förändrats. De har på aldrig tidigare sätt förändrat informationens maktfunktion. För visst kan vi vara överens om att att information är makt?
Det är med det som bakgrund som jag tycker att det är så olyckligt och förutsägbart att man direkt börjar kritisera yttrandefrihetens i sig och inte de bakomliggande orsakerna som gör att vi tycker så.

By: Per Robert Öhlin

Per Robert Öhlin — Tue, 16 Sep 2008 13:13:12 +0000

Faller gör det väl knappast? Jag vet att jag trampar folk på tårna när jag säger att de hänger ihop. Frihet är alltid eftersträvansvärt, misstolka mig inte på den punkten. Men vem kan förneka att den digitala utvecklingen och mediala explosionen har lett till denna överrumplande frihet och kakafoni av tolkningar. Och i vissa fall (Metallica) blir det minst sagt lite konstigt.

By: Henrik

Henrik — Tue, 16 Sep 2008 12:42:38 +0000

Nej, och det är just där resonemanget faller. Yttrandefriheten för inget ont med sig alls, det gör däremot utnyttjandet av den i egensyfte eller som sagt tolkningarna av vad som kommer ut av denna frihet.

By: Per Robert Öhlin

Per Robert Öhlin — Tue, 16 Sep 2008 10:20:21 +0000

Håller helt med dig, Henrik, det är tolkningarna som gör sanningen och ursprungsversionen oskarp. Yttrandefrihet är bra, vad jag försökte säga är att den också för med sig dåliga saker.

By: Henrik

Henrik — Tue, 16 Sep 2008 10:16:11 +0000

Som kommentar på följande. “Ju mer fri den är, desto svårare är det att få reda på vad som är ursprungligt, sant och äkta.”

Vill bara på något sätt kommentera det här kring yttrandefrihet. Det är ju i de här fallen inte själva yttrandena i sig det är fel på. Alla har vi ju som sagt rätten att yttra oss och tycka vad vi vill även om det handlar om att förvanska s.k. sanningar.
Problemet ligger snarare i att vi har förlorat all typ av förmåga att kritiskt granska och bedöma.
Det här påminner mig om boken “I trygghetsnarkomanernas land” som tar upp vårt samhälles totala oförmåga att tänka i riskbedömande banor.
Frågan är som sagt om det är själva yttrandena det är fel på eller om det i själva verket är i tolkningen det brister.