SvD: Godnatt kapitalism.

Ända sedan kommunismens fall har det spekulerats hur länge det kapitalistiska systemet ska hålla. Senast var det statsvetaren Bo Rothstein i SvDs Opinon Brännpunkt som gjorde det. Och nu är det antagligen dags att säga det rent ut.

Kapitalismen är död.

Den har dött för egen hand. Två av systemets mest grundläggande principer är starkt ifrågasatta. Dels är det övertygelsen att marknaderna är självreglerande. Dels är det synen på ägandet.

Att marknaderna är självreglerande är inte längre särskilt trovärdigt. För nu ser det återigen ut som att skattebetalarna tvingas betala för kapitalisternas kasinoliknade insatser. Och anledningen till att det är så beror på att det kapitalistiska systemet lider av en sjuk cancerliknande åkomma som går under benämningen »någonannanismen«. Det betyder att man låter någon annan städa upp all skit man lämnar efter sig. Och enligt Rothstein är just bristen på sund välfärdspolitik (som vi i norden har blivit världskända för) som är grunden till att USA har fastnat i fällan. Genom att förföra den fattiga befolkningen till att konsumera med hjälp av lånade pengar innebär att de inte bara har blivit »fucked over« en gång utan bevisligen även dubbelt.

Ett bevis på detta är nedröstningen av räddningspaketet på 700 miljarder dollar. Då ska vi vara medvetna om att det rör sig om politiker som har makten att rädda marknaden, men som ställer sig kallsinniga till det eftersom de klamrar sig fast vid sin benhårda tro på kapitalismens självreglering. Hur självreglerande den är kan vi alla se på nyheterna.

Sen har vi det här med ägandet. Hela idén går ut på att äga saker som man kan kränga på en öppen marknad utan några som helst regleringar. Men vad är det man äger egentligen? Produkter och varumärken? Hm… i viss mån ja, men idag är allt kopierbart och upphovsrätten är i allvarlig gungning eftersom det mesta av vikt numera är jämförbart och utbytbart på nätet. Allt som går att omvandla till ettor och nollor digitaliseras i rasande fart. Utöver det har vi en ökande transparens och det faktum att inte ens den minsta informationsbit verkar undgå det globala informationsutbytet idag.

Är det kapital man äger? Obestridligen är det så. Men vi ser hela tiden bevis på att pengar förlorar kraft och att vi sakta förs in i en idévärld, en värld där uppmärksamhet och information är den snåla resursen. För låt mig påpeka att det inte är brist på pengar som fört in USA i sin största kris sedan tjugotalet, det är bara symptomet.

Det är förtroendet.

Pengarna har inte längre den makt vi tillskriver den. Pengarna smörjer inte systemet, det gör däremot förtroendet och förhoppningar och idéerna om hur framtiden kommer att gestalta sig. Det handlar alltså om tro och inte vetande.

Allt började nämligen med att så kallade risk managers hade ett grundmurat förtroende för kreditvärderingsinstituten som fördelade stora A:n till höger och vänster utan att verka vilja se de långsiktiga konsekvenserna av det. Samtidigt har bankerna putsat upp sina varumärken till sådan grad att de flesta bankkunder känner orubbligt förtroende för att de inte ska ta större risker än nödvändigt. Och detsamma gäller försäkringsjättarna vars kunder har förletts till tron att försäkringsbolagen står på så stark grund att de inte går att rubba.

Godnatt kapitalism. Det här var spiken i kistan. Systemet kommer nu att sakta dunsta bort. Eller rättare sagt inkorporeras i något nytt och bättre system. Men hur ser det ut?

Den individuella girigheten som styrt under tvåhundra år har antagligen nu gjort sitt i världsekonomin. Systemet har fallit ihop av sin egen tyngd. Dess ohämmade avregeleringspolitik, lågskattepolitik, brist på socialt ansvar och avgrundsdjupa inkomstklyftor känns ungefär lika lockande som Charlee Swansons flagga av krossat glas och rostig taggtråd.

Det nya systemet som växer fram kommer på många sätt att handla om precis det motsatta – utan att fördensskull hamna i de gamla vänsterfällorna.

Nej, det kommer inte att handla om ägande. Det kommer att handla om precis raka motsatsen:

Att dela och att reglera.

Jag tror att vi får se ett framväxande system som gynnar de som delar med sig i någon form, en form som vi ännu inte riktigt ser konturerna på. Ett system som tar avstamp i det som är bra i kapitalismen men som strävar efter att inrymma även det motsatta. Ett system som bygger vidare på den individuella girigheten under förutsättningen att det också gynnar andra. Kanske handlar det om nya, dynamiska former av kooperativa idéer? Kanske handlar det om nya typer av dynamiska och mer gränslösa regleringar?

Att det kommer att cirkulera kring ord som »dynamiskt« och »gränsöverskridande« är jag tämligen säker på.