Kreativitet, värt att dö för?

Vad är kreativitet? Vad innebär det att vara kreativ? Ingen vet riktigt. Inte ens de mest kreativa hittar några bra svar. “Ångest”, föreslog filosofen Charles Frankel. “Kärlek”, hävdade kompositören Igor Stravinsky. “Barnslighet”, menade Henri Matisse. Medan Franklin D. Roosevelt ansåg att mod var viktigt. Och Albert Einstein trodde att Gud hade ett finger med i spelet. Klart är att den som är kreativ har en förmåga att föda nya idéer. Men hur definierar vi en idé?

Syftet med en idé är att göra framsteg. Och här kan vi ta hjälp av ett större och bättre ord för framsteg, nämligen evolution.

Hur uppskakande det än kan verka så handlar evolutionen i grund och botten om döden – samtidigt som det kretsar runt kärlek.

Hur hänger det ihop?

Jo, det handlar fundamentalt om att undvika att dö. Och det gör levande organismer genom att agera på två sätt: Dels föröka sig, vilket kräver kärlek. Dels anpassa sig till den ständiga utvecklingen, som kräver förändring, vilket fordrar kreativitet, som i sin tur förutsätter en stor portion nyfikenhet, mod och passion.

Evolution, the survival of the fittest, är lösningen på ett problem eller hot. Det kan bestå av ny konkurrens, ändrad miljö eller bara insikten (eller instinkten) att livet är begränsat, vilket leder fram till viljan att fortplanta sig.

Livet innebär ett oavbrutet tryck på dig att växa och utvecklas. Och för att växa måste du ständigt röra dig mot det okända. Du måste ha passionen, glöden och modet att ta dig utanför dig själv och möta en främmande varelse, ny organisation eller annorlunda ide.

Det kräver anpassning, vilket ställer dig inför problemet att snabbt förena gammalt med nytt och dessutom göra det så att både du och den nya parten tjänar på det. Det kan bara ett gränslöst, kärleksfullt och barnsligt intellekt göra.

Att växa gör ont. Det är just i steget mellan det gamla och det nya som smärtan, osäkerheten och motsägelserna är som störst. Det skapar både liv och lust, för i evolutionens recept ingår ångesten, kärleken, barnsligheten, modet och den mystiska x-faktorn vi kallar Gud.

Kreativitet är alltså evolution, som är liktydigt med livet självt. Och så länge ingen har lyckats skapa liv på egen hand förblir det en gåta och det är antagligen därför det betraktas som något gudomligt – till och med av vetenskapen, Guds ivrigaste utmanare.

Det betyder att både Frankel och Stravinskiy har rätt, det har även Matisse, Einstein och Roosevelt och alla andra framstående kreatörer som har gett sig på att tolka kreativiteten.

De ser kreativitetens olika aspekter.

Man kan också tolka kreativiteten rent vetenskapligt. Där lutar vi oss mot teorin att livet startade med en encellig bakterie, med en viss uppsättning gener, för cirka tre och en halv miljard år sedan och att livet sedan dess har bjudit på en fantastisk resa som lett fram till biologiska under som exempelvis biologiska termostater, kompressorer, pumpar och solkraftverk. En resa som eldats på av en enda strategi, en enda stark önskan, inpräntad i generna hos världens första bakterie.

Att nå evigt liv.