Mattias Östmar på PRfekt har ett intressant inlägg på sin blogg om pengar och förtroende. Det är ett ämne som jag har skrivit om förr och som jag gärna återupptar.
»Rikedom på information skapar fattigdom på uppmärksamhet«, sa systemteoretikern Herbert A Simon. Hans uttalande handlade inte så mycket om information som om ekonomi. All ekonomi handlar nämligen om snåla resurser. Det vi har gott om tappar i värde. Det vi har ont om ökar i värde. Och är det någonting vi vet om framtiden är att tillgången på information ökar och uppmärksamhet – i likhet med tillgången på energi och rent vatten – minskar. Vi går sakta in i en uppmärksamhetsekonomi. Den som syns, finns. Och bara den som finns kommer att tjäna pengar.
Om pengarna nu fortsätter att existera, vill säga.
Mattias för ett resonemang om att pengar kanske snart har spelat ut sin roll, eftersom pengar symboliserar förtroende. Där kan jag tillägga att en man vid namn Michael Goldhaber har fört fram en ekonomisk teori om hur ett samhälle ser ut där pengarna har förlorat sin funktion. Han kallar det uppmärksamhetsekonomin. Han menar att framtidens mest knappa resurs inte är pengar (eftersom det flesta materiella produkter blir så billiga att producera och så lättöverkomliga att de faller i begärlighet och till slut hamnar på priset noll). Pengar och materia blir likgiltiga medan uppmärksamheten blir hårdvaluta.
Det innebär att dagens statussymboler kommer att förlora i värde. Vad kommer i stället?
Sådant som skapar uppmärksamhet, så klart.
Kreativitet. Nätverk. Reciprok altruism. Det handlar om att göra sig synlig, nyttig och konsumtionsbar. Goldhabers poäng påminner om den framtida ekonomins motsvarighet till termodynamikens entropiprincip, att uppmärksamhet ger pengar, men pengar skapar inte längre uppmärksamhet.
Det är bara att börja förbereda sig.


{ 1 trackback }
{ 2 comments… read them below or add one }
Intressant. Och om man bortser ifrån alla negativa konsekvenser och fokuserar på det positiva skulle det kunna innebära en värld där de som inte har något får lite av det som knappt kostar något för dem som har allt. En fördelning av världens resurser kan bli verklighet där i-länderna betalar med uppmärksamhetspoäng.
Något att skriva en novell om.
Eller varför inte en roman, hm…