Normer är oskrivna lagar som vi tar till oss i takt med att vi växer upp och inordnar oss i samhället. Normer, förutfattade meningar och ogrundade antaganden håller oss i schack, men hindrar oss från att skapa nytt.
Vi gör det bekvämt för oss genom att dela in saker och ting i olika fack.
Vi tror oss kunna skilja på vad som är rätt och fel.
Vi har fått för oss att det är viktigt att kunna dra en skarp gräns mellan bra och dåligt.
Normalt och onormalt. Manligt och kvinnligt.
Det är möjligen viktigt om du behöver hålla ordning på saker och ting och se till att allt görs rätt. Men om du vill odla din kreativa talang är det kontraproduktivt. Då måste du istället lära dig att genomskåda dem och ifrågasätta dem.
Någon klok person – förmodligen kines – har sagt att det inte existerar någon sanning där motsatsen inte är lika sann. Att det enda vi vet är att vi inget vet.
Ett kreativt synsätt är därför att utgå ifrån att allting har en dubbelnatur. Att allting bär inom sig ett frö till sin egen motsats. Att saker och ting inte nödvändigtvis måste vara det som det ser ut att vara.
Försök se bortom det uppenbara. Under ytan. Förbi exteriören.
Prova att lyfta blicken över gränserna och kategorierna för att söka det som förenar på djupet.
Var inte så snabb på att bestämma vad du ser. Dröj istället kvar och fundera på vad det liknar eller vad skulle kunna vara. En krabbklo måste till exempel inte bara vara en krabbklo, med lite fantasi och nödvändighet skulle den även kunna fungera som en tång.
Du blir kreativ när du låter blicken gå på djupet eller slira lite åt sidan.
Kom ihåg att det är stor skillnad på vad någonting är och vad det skulle kunna vara.
I det första fallet får du inget utrymme, alltså blir du passiv. I det andra fallet ger du dig själv ett tolkningsutrymme, vilket inte bara gör dig aktiv utan dessutom pro-aktiv. Du skapar din egen värld.
Nackdelen med vår kultur är att vi så desperat vill ha de här två stegen i rätt ordning. Först definiera och avgränsa, därefter tillåta oss att tolka, vilket bara resulterar i att den subjektiva tolkningen blir färgad av den objektiva analysen.
Varför inte göra tvärtom och hoppa direkt till tolkningen? Bestämma och analysera kan du ju alltid göra efteråt.
Det är det som är fantasi.
{ 3 comments… read them below or add one }
Återigen mycket tänkvärt och bra skrivet.
Du har verkligen fått igång mig att fundera på hur man får in denna kreativa “kultur” (som du så ofta och bra beskriver) i ledningen på “icke” kreativa företag..
På en arbetsplats där resultatet är beroende av kreativitet, som tex. en reklambyrå är (eller iaf borde vara) så gissar jag att det är mer naturligt för en ledare att ha en förståelse för det du skriver…
Men för chefen på Stefans Rörbockning AB har iaf jag upplevt att förståelsen är typ… 0. Nu generaliserar jag väldigt vilt (kan mycket väl vara precis tvärt om) men här finns ändå något.. Att arbeta med ex. vis marknadsföring under bossen på Stefan Rörbockning kan bli ytterst frustrerande. Inget hindrar att man tänker som du skriver men klimatet/kulturen utan förståelse för kreativitet, dödar allt för ofta just kreativitet.
Hmmm… ja, jag funderar vidare och återkommer..
Jonas: Rätt. Försök äska utrymme, både fysiskt och mentalt för det kreativa arbetet. Jag har jobbat med kreativitet inom banksektorn och där fick man till exempel låta en kreativitetsansökan gå på remiss, så att säga. Bankigt och bra. Men när det var förankrat kom de igång på riktigt. Sen tror jag att reklambyråer i allmänhet har svårt att skapa sina egna kreativa utrymmen. Det är ju vi som ska äga begreppet. Men ibland kan det räcka med att lägga fötterna på bordet eller ligga på golvet. Prova.
På Universitetet fick jag idag höra, inför vårterminens uppsatsskrivande, att det är smart att tänka ungefär såhär angående problemformuleringen och själva förfarandet:
1. Läs en artikel i en akademisk (förmodligen tung) tidskrift.
2. Försök hitta luckor i resonemanget/undersökningarna och försök problematisera kring det.
3. Undersök det själv genom en studie som resulterar i siffror (“att kunna stödja sig på siffror är alltid bra”)
4. Problematisera, kontextualisera och ev. dramatisera
Jag tänkte på det du skrev om att vi så desperat vill analysera först och tolka sen. Egentligen, för sin egen kreativa ådras skull borde man inte tänka så…antar jag. I och för sig är det en akademisk uppsats vi ska skriva, men ändå.