Du kan ta hjälp av fyra olika metoder att orientera dig i vår kaotiska och komplexa värld. Vetenskapen. Religionen. Filosofin. Och konsten.
Den första av dem ger dig materialistisk kunskap: noggrann och precis, men närsynt, defensiv och deterministisk.
De övriga tre ger dig andlig visdom: spekulativ och sökande, men givetvis inte lika exakt som vetenskapen.
Freud lär ha klagat över att varje gång han lyckats komma fram till något så hade en poet redan varit där. Konsten, filosofin och religionen är mänsklighetens spejare i den okända terrängen. Vetenskapens roll är att springa efter och bekräfta eller förkasta förtruppernas fria tolkningar, vilket alltsomoftast får följden att kunskapen blir större, men magin går förlorad.
Marc Chagall sa någonting om att konsten tar vid där verkligheten slutar. Det är ett genialt uttalande eftersom konsten därmed får möjlighet att ge en förtätad bild av verkligheten och på många sätt en sannare version. Subjektiviteten fångar omedelbart intrycken och målar med de breda penseldragen. Objektiviteten är långsammare, ofta hinner flera tusen år gå innan de lyckas framställa de noggranna ritningarna – inte med penslar, utan med fina rörpennor eller avancerade cadcam-program.
De subjektiva sökarna kände till exempel till medvetandes natur långt, långt före forskarna. Jag har också för mig att den framlidne astronomen Peter Nilsson har skrivit om att det fanns mytiska föreställningar kring universella genvägar som påminner om rymdens maskhål redan på de gamla grekernas tid.
Antikens spekulationer var på mänga sätt långt före den moderna vetenskapen. Redan då fanns den intuitiva kunskapen om att jorden är rund. Plinius den äldre lär ha påpekat upprepade gånger att den är rund och Eratosthenes ska ha kunnat mäta dess omkrets så tidigt som 200 år före kristus. Men av någon anledning fick dessa subjektiva insikter inte riktigt fotfäste i det allmänna medvetandet.
Vidare ser vi från Leonardo da Vincis skisser att den intuitiva kunskapen om flygplan, stridsvagnar, ubåtar och helikoptrar fanns redan ett halvt årtusende innan de fanns i den objektiva föreställningsvärlden.
Och där kanske vi får ett mått på skillnaden i de olika aspekternas synskärpa. Genom att titta lite i november, med ena ögat framåt och det andra lite vinklat inåt, kan den subjektiva insikten föra dig hundratals år före den objektiva kunskapen. Ibland flera årtusenden.
När du nu går in i nionde året på det tjugoförsta århundradet så kan du vara förvissad om att de subjektiva spejarna redan varit där.
Du kommer att möta problem, men har du bara blicken kommer de även innebära stora möjligheter.
Gott nytt år.
{ 3 comments… read them below or add one }
Intressant. Som vanligt. Subjektiviteten kan också illustreras genom en jämförelse mellan en LP-skiva och en cd. Cd’ns digitala ljudomfång begränsar sig till örats övre hörbara nivå – ca 20 000 Hz medan LP’ns analoga information går högre än så. Man kanske undrar varför det behöver finnas information utanför vårt hörbara register, men det är det som är det subjektiva. Man hör det inte, men man förnimmer det.
Att vara en person som ”ser” in i framtiden, som kan analysera det som varit och det som är, för att få fram det som kommer att bli, har historiskt sett alltid varit utstötta från samhällets grupperingar. Och jag tror även att framtidens siare är ensamvargar man kommer att tacka långt senare.
Good point.
Fredric: det är väl typiskt informationssamhället att tro att varje sinne bara är operativt och har sitt syfte inom sitt område.
Tänk om våra sinnen samarbetar och summerar sina intryck i vårt undermedvetna?
En del “konstnärer” kanske bara är bra på att dels samla och dels lyssna på intrycken.
Och sedan gissa …
Per: tack för oerhört givande läsning.
Gott nytt år till alla.