Blott en röst bland miljoner andra.

Bloggarna förökar sig som vitsippor på en våräng. Jag har hört att de fördubblas varje halvår. Och nyligen läste jag någonstans att det finns sjuttiofem miljoner bloggar bara i Kina. Det får en naturligtvis att fundera över om man har något att tillföra den växande kakafonin av subjektiva röster?

Svaret är inte helt självklart, men frågorna desto tydligare.

1. Hur ska man bära sig åt för att formulera varumärkesstrategier så att de inte sätter krokben på sig själva? Hur ska den den vänstra och den högra hjärnhalvan i branschen kunna mötas så att det uppstår synergieffekter istället för dåliga kompromisser?

2. Vad är det egentligen som händer i världen idag? Vart är mediemarknaden på väg? Och hur påverkar det oss som konsumenter?

3. Hur ska reklamen möta förändringarna? Hur når vi fram till människor som inte vill bli nådda? Och hur gör vi det så att det skapar starka, positiva upplevelser istället för irritation och frän avoghet?

4. Hur bär vi oss åt för att växa som individer i en tid som ter sig mer osäker, cynisk och motsägelsefull än någonsin tidigare? Vad är det som säger att vi inte bara borde krypa i in i en mörk garderob och dra en tjock filt över huvudet?

Mina korta svar lyder så här:

1. Arketypiska kärnvärden. Berättande plattformar med dramaturgin som verktyg. Konsumentkulturstudier.

2. Allt som vi tidigare hängde upp våra liv på slås sönder i bitar. Vi har en teknikutveckling som är svindlande. Vi tvingas plötsligt ta fullt ansvar för våra liv. Det innebär att vi måste hitta våra egna fyrtorn som guidar oss i mörkret, hitta nya tillhörigheter, vänja oss vid att det inte längre finns en sanning utan många parallella. Därtill måste vi lära oss att sälja oss själva bättre och sprida vår kunskap effektivare. Men förändring bjuder alltid på möjligheter. Nu uppstår unika utsikter att skapa nya innovationer och nya sätt att kommunicera.

3. Genom att utnyttja ny teknik, men att inte förlora sig i den. Grunden för mänsklig kommunikation ligger i samtalet, i berättelserna. Där är vår utgångspunkt. Vidare måste samtalen vara bygga på ömsesidig vilja, vi får aldrig tränga oss på oinbjudna. De måste vara emotionella. De måste handla om ömsesidighet, användbarhet, humor och spänning.

4. Det handlar om att frigöra sig från begränsade normer. Våga se världen som den är. Och omfamna den inspirerande tanken att ingenting är omöjligt.

Jag får för mig att mitt uppdrag är att jabba med de här frågorna och undan för undan foga samman oceaner av lösryckta fakta till ett fungerande sammanhang. Självklart vill jag vara en motpol till flyktig fackpress och babbliga bloggar som surrar som dagistjatter runt öronen.

Allt för att krama största möjliga vett ur en svåröverskådlig bransch som råkar vara ovanligt svåröverskådlig just nu. Och så klart för att få ut mer effekt av kommunikationen.

Ibland irrar jag mig bort som en sjuåring på promenad i skogen.

Därför måste jag påminna mig om det här ibland.