Comments on: Vad är det för mening med att sälja en bil till en person som inte har råd att köpa den?

By: mattias

mattias — Thu, 26 Feb 2009 12:08:51 +0000

Jag förstår vart du är på väg. Du försöker effektivisera det som kanske inte går. Hela sammanhanget blir viktigare än det du direkt vill förmedla. Bönders vis är inte heller relevant. Bönders vis kanske mer handlade om ett avslappnat sätt för att ens få kontakt. Det kanske inte ens hade med budskapets innehåll att göra.

By: Per Robert Öhlin

Per Robert Öhlin — Thu, 26 Feb 2009 10:32:35 +0000

Jag inser nu att bilden var ett dåligt val. Den för tankarna på villovägar.
Min poäng är enkel och den stöds av tydlig statistik: den största köpkraften ligger hos den äldre befolkningen, men merparten av reklamen riktar sig till den yngre. Det strider mot det gamla talesättet att man ska »prata till bönder på bönders vis«. Resultatet blir bristande relevans. Inte alla gånger, men ofta. Och eftersom vi i dessa tider jagar effektiviseringar överallt så tänkte jag att det kan vara ett missförhållande värt att reflektera över.

By: mattias

mattias — Thu, 26 Feb 2009 10:22:34 +0000

normen för Johan är att han tror att mannen ovan vill se ut som 25. Jag kan tänka mig att han uppnått sitt mål som han en gång i tiden satt upp. Att vara stark i ålderdomen. Det som påverkat honom att fortsätta träna är att han sett förbättring. Bekräftad självbild. Jag tror inte att reklamen behöver ta hänsyn till ålder på vuxna. Man påverkas av andra saker runt omkring som är viktigare än det direkta reklambudskapet. Bara att man känner igen sin Budweiser i andra sammanhang eller medier bekräftar att man hänger med i tiden på ett bra sätt.
Jag tror att vi hade sett mindre varumärkesbyggande om inte detta stämde. Mycket djärvare företag och fler som lyckades vid sidan av de mest kända varumärkena.

By: fredrik sarnblad

fredrik sarnblad — Tue, 10 Feb 2009 07:30:36 +0000

Japp…instammer i det du sager Per Robert.

“Predictability Irrational” har jag missat. Tack for tipset!

By: Per Robert Öhlin

Per Robert Öhlin — Sun, 08 Feb 2009 11:54:23 +0000

Hej Fredrik, jag skrev inlägget för att belysa ytterligare ett av branschens skeva föreställningar om verkligheten. Det måste naturligtvis av utrymmesskäl bli en generell betraktelse, men tack för att förde upp frågan till diskussion. Det ger mig anledning att fördjupa den något.
Vad vi pratar om här är två mänskliga förmågor i hjärnan som kolliderar. Dels vår vilja att spegla oss i förebilder (spegelneuroner). Dels vår förmåga att skärma av det som vi har sett förr och som saknar mening (RAS). Överdrivet utnyttjande av unga och vackra ansikten, kändisar och sexanspelningar i reklamen i kombination med för låg kreativ nivå gör att reklambruset ökar till den grad att folk blir proppmätta på plattityder och falska löften. Så visst vill vi bli yngre, snyggare, säkrare och mycket annat, men det gör oss inte till viljelösa offer för dålig reklam.
Du har rätt i att exemplet från Florida är missvisande eftersom det bygger på vad intervjupersonerna själva säger. Vi vet ju att det folk säger sällan överensstämmer med hur de känner och hur de agerar – ofta är det precis tvärtom. Men exemplet stöder ändå utbredd forskning som har gjorts med fMRI-scanner. Den får anses mycket trovärdig (även om den svaga punkten är själva tolkningen av bilderna).
Sen delar jag din skepsis mot undersökningar. Själv avfärdar jag de flesta former av marknadsundersökningar eftersom de så sällan är vetenskapliga. Jag tror mer på vetenskapliga undersökningar, men här tror jag problemet främst är att de misstolkas. Det krävs kunskap för att kunna tolka dem rätt och ofta saknar man i vår bransch tillräcklig känsla för sammanhang för att kunna sätta dem i rätt perspektiv. Folk övertolkar dem.
Får jag rekommendera några böcker så blir det »Predictably irrational« av Dan Ariely samt »Buyology« av Martin Lindström.

By: fredrik sarnblad

fredrik sarnblad — Sun, 08 Feb 2009 05:43:22 +0000

Jag instammer i att det mot bakgrund av det faktum att 3/4 av tillgangarna i USA finns i handerna pa de over 50 framstar vara ett oproportionellt fokus pa yngre personer (aven om ‘madrassfaktorn’ hos aldre konsumenter inte avspeglas i dessa siffror). Men jag haller med Johan i att (mycket grovt forenklat) “gora reklam for 30-aringar ar att gora reklam for 55-aringar”.

Den forskning fran Uni of Florida Du refererar till som undersoker en persons identifiering respektive avstandstagande med modeller/reklam som mer liknar dem sjalva gissar jag bygger pa “sjalvrapportering” fran respondenter. En gissning…jag kanske ar fullkomligt ute och cyklar har. Sag till om jag snackar skit. Men det later precis som ett flertal andra studier jag last dar metoden direkt eller indirekt antar att respondenterna sjalva ar medvetna om och dartill tydligt kan redogora for hur reklamen paverkar dem – ett fullkomligt vansinnigt antagande i 9 fall av 10.

Det ar ju salvklart att respondenter i en undersokning sager sig kunna lattare identifiera sig med nagon som ar lite lonnfet och smaful som dem salva.

MEN att fran detta dra slutsatsen att det ar mer “effektivt” att ha “realistiska” modeller: vikt, skonet, sexighet, livsstil, alder mm anser jag vara helt felaktig da det bygger pa en gravt forenklad bild av hur vi paverkas av kommunikation.

Nu tror jag inte alls att det ar detta Du menar Per Robert. Och jag haller med om att mycket reklam misslyckas med att vara relevant pga overdrifter. Jag vill bara varna for en tendens hos branschen att forlita sig pa “vetenskapliga” undersokningsmetoder som ofta ar mycket begransade och ibland (i mitt tycke) rent missvisande.

Dove’s Campaign for Real Beauty gillar jag skarpt och jag tror den funkar/funkade mycket pga innehallet och inte bara pa en enorm mediabudget. Men att fran detta dra slutsatsen att ‘realism’ ar att foredra tror jag ar forhastat. Tank om normen i stallet var att alla tvaltillverkare kommunicerade som Dove och en uppstickare plotsligt borjade anvanda sig av vackra modeller, hur skulle det funkat? Jag har inga svar. Som vanligt.

Bra blogg!!

By: Per Robert Öhlin

Per Robert Öhlin — Fri, 06 Feb 2009 09:24:39 +0000

Jag förstår vad du menar, de flesta av oss vill se bra ut och leva för evigt. Det finns alltid undantag från det jag skriver ovan. Och dessa undantag följer ofta sina egna regler.
MEN det finns en drös ny forskning som entydigt visar att folk aktivt undviker reklam som använder för unga, för sexiga, för kända och för snygga människor. Det beror främst på att de drar för mycket uppmärksamhet till sig själva och inte till varumärket. Den förmodade renommé-överföringen fungerar sällan. Dessutom handlar det inte bara om budskapet, det handlar också om tilltalet. Få vill tilltalas som om de vore tjugo år yngre. Forskning vid University of Florida visar att människor känner ett avståndstagande till modeller som är mer attraktiva, samtidigt som de känner sig mer tilltalade av de som är lättare att identifiera sig med. Särskilt gäller detta kvinnor.
Hur kommer det sig då att branschen så ofta gör fel här?
Antagligen av historiska skäl. Det fanns en tid då det fungerade, men människan har utvecklat en barriär mot alltför överdrivna reklamkaraktärer. Vi är något smartare idag.
Det är en snårig djungel, men forskningen talar sitt tydliga språk. Vi vänder oss bort från ytlighet. Vi vill ha äkthet.

By: Johan Ronnestam

Johan Ronnestam — Fri, 06 Feb 2009 06:45:15 +0000

ps. Vill mannen på bilden se ut som 60 eller 25?

By: Johan Ronnestam

Johan Ronnestam — Fri, 06 Feb 2009 06:44:44 +0000

Med risk för att vara kortfattad. Jag själv har arbetat i projekt där man har lyft fram att den äldre målgruppen som du pratar om inspireras av yngre. Det vill säga att göra reklam för 30 åringar är att göra reklam för 55 åringar. Min egen far och mor samt en drös av deras vänner är strålande exempel på detta. Seniorer i 60+ åldern som klär sig efter rådande yngre mode och även konsumerar andra produkter och tjänster därefter.

Däremot i en framtid när vi blir mer och mer personliga i våra utryck och väljer varumärken efter ‘vem är jag’ och inte ‘vem är vi’ då blir det nog viktigare än någonsin.

Tror jag alla fall