Nyhet: bullshitdetektorn.

Igår fick jag en ny idé: jag ska införa en ny infallsvinkel på den här bloggen: bullshitdetektorn. Upprinnelsen till idén kom när jag undrade varför en bloggare jag brukar läsa ofta ger ett teknikfientligt intryck. Av en nära vän till honom fick jag svaret att han var trött på all bullshit.

Det slog an en sträng i mitt inre. För jag känner ofta likadant. Så nu tänker jag lansera en typ av blogginlägg som lite småirriterat punkterar sanningar som hänger kvar mest för de är bekväma, låter bra och för att ingen orkar ifrågasätta dem.

Anledningen till att vi möter så mycket bullshit därute är att vi lever i en oerhört kaotisk värld. Det har den alltid varit. Men nu, i steget mellan industrialism och relationism, upplever många den som extra komplex och stökig. Det gör att man gärna dras till enkla sanningar. Såna som man sen försvarar med näbbar och klor. Vilket får den tragiska följden att vi tappar nyfikenheten, ödmjukheten och det kritiska iakttagandet.

Det krävs enormt mycket för att förhålla sig nyfiken i ett klimat där sanningar ständigt står emot varandra och ingenting tycks ha kraften att stå oemotsagt.

Extra svårnavigerat blir det i marknadsföringsbranschen som ju är extra komplex. Olika experter uttalar sig utifrån sina egna synvinklar, men använder samma begrepp utifrån helt olika sammanhang.

Den tanken slog ner som en övermogen pumpa i skallen på mig igår när jag som nominerad bloggare gästade Daytonas Yaba-award och lyssnade på ett intressant föredrag av Umair Haque. Han är chef för Havas media Lab och bloggare på Harvard Business Publishing. Nu glider jag ifrån ämnet lite grann, men han tog bland annat upp två ord som han betecknade som negativa, men som jag själv anser utgöra marknadsföringens nav:

Krig och drama.

Min reaktion baserades inte på att vi har olika syn, för de har vi inte (jag instämmer med det mesta han sa). Men det intressanta är att vi låter gemensamma begrepp stå för helt olika saker. Han anser till exempel att krig och drama är fel väg då det leder till en alltför cynisk syn på företagande, som i slutändan går ut på att till varje pris skapa vinst, när de istället borde skapa maximal nytta och särskilt en ömsesidig sådan. Och han har naturligtvis rätt.

För egen del anser jag att krig är en metafor för polarisering och ett centralt begrepp för att ett varumärke inte bara bör definieras utifrån positiva egenskaper och attribut, utan även utifrån sina negativa. Alltså även allt som det inte är. För mitt inre målar upp jag upp en bild av ett yin och yangförhållande där motsatserna kompletterar varandra. Och drama anser jag vara liktydigt med den typ av berättelsebaserad marknadsföring som utgår ifrån myter och arketyper, vilka i sin tur ger oss efterlängtade verktyg för att kunna utöva en någorlunda kontroll över våra varumärken i ett skeende då konsumenten kidnappar märken och återberättar dem på eget sätt.

Jag har inget stort problem med att Umair och jag använder samma begrepp för att tala om olika saker. Vi landar båda i vikten av att skapa mening. Både för företag, anställda och konsumenter. Janne Cederqvist sa vid något tillfälle att »om vinst är lika viktigt för företag som syre är för människan, borde meningen med livet vara att andas«. Och den store tänkaren Peter Koestenbaum har sagt att den som jagar efter pengar sällan får dem. Men den som söker mening konstaterar ofta (förvånat) att pengarna kommer som biprodukt. (Något som jag bland annat har skrivit om här.)

Meningen – den ömsesidiga nyttan – är större än vinsten. Den innefattar vinst. Men vinst innefattar inte nödvändigtvis mening. (Läs mer ur mitt tidigare inlägg »Godnatt kapitalism«.)

Problemet uppstår när den sökande, tredje parten ska försöka skapa sig en någorlunda fungerande helhetsbild utifrån allt motsägelsefullt surr i branshen. Alltför ofta tvingas den här personen välja sida. Ha, Per har fel! Umair har rätt! Eller tvärtom.

Ytligheten och komplexiteten gör att sanningen går förlorad. Vi har rätt båda två. Fast på olika sätt.

Verkligheten är helt enkelt för stor. Vi saknar tid och vi saknar ord.