Hur var det nu igen med tevens död?

by Per Robert Öhlin on April 1, 2009

testbild

Det är lätt att prata om vad som hände igår. Det också lätt att förutspå vad som kommer att hända i framtiden. Om du inte tror mig, ta dig då en titt på vad som skrivs i våra branschmedier och hur resonemangen böljar på branschbloggarna.

Det är mycket snack om reklamens framtid.

Personligen är jag inte intresserad av vad som har hänt. Och jag är inte så överdrivet intresserad av vad som kommer att hända. Vad jag däremot finner oerhört intressant är det som händer nu.

Framtidsprofetiorna handlar ofta om saker som ska dö. Reklamen ska dö (ja tjenare!). Varumärken ska dö (Internet skulle ju förvandla oss alla till rationella individer, eller hur?). Men det som toppar dödsligan just nu tycks vara tevemediet.

AdContrarian sprider lite ljus över ämnet och hänvisar till en artikel i Wireds aprilnummer, 2007, där man kunde läsa dödsrunan över teven. Och i ett Ad Age-nummer från 2008 kunde man läsa att TiVo skulle sätta stop för tevereklamen för alltid. Sedan har vi Joseph Jaffe som skrivit en hel bok om detta under titeln Life after the 30-second spot.

Faktum är att det som dödförklaras ofta visar sig vara oerhört livskraftigt. Det hette ju en gång att radion skulle döda tidningsannonserna. Sedan skulle teven döda radion. Videon skulle döda både radion och teven. Kabelteven skulle också ta död på teven. Och minns du EVM (egna varumärken)? De skulle innebära en snabb död för varumärkena. Något som även datorn, Internet och Google förväntades göra.

Men än så länge har ingenting dött ut. Däremot har saker och ting förändrats, vilket är en helt annan sak.

Om teven dör är det knappast för att den inte fyller någon funktion för oss, utan för att det är så många som har bestämt sig för att den ska dö. (Prova att googla »Tv’n är död« eller »Tv is dead«, den första varianten ger 154.000 träffar.) För vi lever i en tid som är styrd av mediernas dramaturgi (till den räknar jag in bloggosfären). En tid som gett oss makten att specialdesigna våra egna livsmanus. Det som inte passar in stänger vi ute och låtsas som det inte finns.

Men, kära undergångsprofeter, än står teven högst på täppan. Nyligen kunde man läsa följande i New York Times:

Even though people have the opportunity to watch video on their computers and cellphones, TV accounts for 99 percent of all video consumed in 2008…

Och här är mer fakta från en undersökning som benämns som “the largest observational look at media usage ever conducted” från Ball State University’s Center for Media Design:

Nittionio procent av allt tittande på video gjordes på en tv. Mindre än fem procent av tittandet skedde på hårddiskteve. YouTube, Hulu, iPhone och alla andra former av Internet- och mobilbaserat tittande uppgår inte till mer än en procent av allt tittande. Dessutom rapporterade Nielsen att tevetittandet i USA under förra månaden visade de högsta siffrorna någonsin!

Inte heller reklamen försvinner i första taget. Den är lika seglivad som människan. Den må vara medioker, eller rent av dålig, och då ignorerar vi den. Och när den är bra blir vi upplivade och snackar om den. Formen kommer dock att skifta med tiden.

Så tror du jag bryr mig om teven dör?

Inte ett dugg.

För jag lever inte i framtiden. Inte heller i dåtiden. Jag har bara ork, tid och engagemang att befinna mig här och nu.

Och det är svårt nog som det är.

{ 4 comments… read them below or add one }

Josephine April 2, 2009 at 5:07 pm

Ja det beror ju som sagt på vad man menar med död. Jag har då (tydligen som alla andra :) förutspått tv:ns död. Och jo jag är medveten om att det är överdrivet och att den inte kommer att dö i första taget. Men det är ju som du säger inget dör men det förändras. Jag har inte längre någon tv, den är död för mig MEN jag tittar massvis på serier, älskar det. Beteendet har bara blivit annorlunda. Det jag tror kommer dö med tv:n är att den är så tidsbunden, jag tror att när det nu blir möjligt för oss att själva välja vilken tid vi vill se ett speciellt program så kommer vi att göra det, på så sätt kommer nog det planlösa zappandet och klagandet att det inte finns något att se på tv att försvinna.

By the way, din blogg är riktigt bra!

Philip April 3, 2009 at 12:25 pm

Helt apropå (något helt annat).
Hej Robert! Tack för givande läsning. Är i färd med att koka ner en avgränsad, aktuell och konkret problematisering till min D-uppsats på Handels i Gbg. Har tänkt skriva om Myten vs. Web 2.0 och tänkte att du kanske har något bra att säga/skrivit om det!? Uppsatsen ska behandla att lyxprodukter lutar sig med större vikt på varumärkets exklusivitet och mystifiering. Samt att man på web 2.0 i viss utsträckning förlorar kontrollen över varumärket.
Några tips?
Mvh,
Philip

Hasse April 14, 2009 at 1:09 pm

Jag tror att inte att “on demand” tittandet kommer att ta över de fasta tiderna helt och hållet.
Vi har en djup ådra av att samla oss kring något.
Att dessutom kunna prata om det efteråt i våra sociala små kretsar är viktigt.
Hur roligt är det när snacket går om senaste melodifestivalen i fikarummet och du måste säga att; “jag skall nog kolla på det om några dagar när jag har en lucka”.
Visst, du får se det men du förlorar en typ av “social delaktighet”.

Per Robert Öhlin April 14, 2009 at 3:47 pm

Jag tror att utveckling alltid leder till skärpt konkurrens med tydligare polarisering som följd. För tevens del tror jag att viss del av utbudet styr åt on demand-hållet medan en annan del drar åt live-hållet, som ett slags lägereld.

Leave a Comment

Previous post:

Next post: