En kompis som heter Johan Schiptjenko har gett mig ett bra råd när hjärnan brinner och jag inte vet hur jag ska väga de nödvändiga insatserna mot de väsentliga.
Börja med att göra en lista på allt du måste göra.
Dra sedan två axlar på ett papper. En för »viktigt« och en för »bråttom«. Fördela sedan dagens uppgifter i de fyra fälten.
I A-fältet placerar du de insatser som är både bråttom och viktiga. I B-fältet lägger du de som är viktiga, men inte lika brådskande. I C-fältet hamnar följaktligen de som är mer trängande än betydelsefulla. Och i D-fältet hamnar de som inte är fullt så akuta och betydelsefulla.
Vill du vara riktig hård mot dig själv kan du sätta en maxgräns på säg sexton saker och placera fyra i varje ruta. Då tvingas du verkligen prioritera.
Sätt dig nu rakt upp i stolen, ta ett djupt andetag och stryk allt som du placerat i D-rutan (du kan alltid föra upp dem på nytt imorgon). Kavla upp ärmarna och ta itu med A-åtgärderna först. Sedan B-punkterna. Och till sist, C-uppgifterna.
Det funkar, jag lovar.
{ 14 comments… read them below or add one }
Eisenhowermodellen?
Lyxproblem idag, som jag ser det. Men tack för tipset.
Jag tycker att Johan är snygg och klok.
Klockrent! Detta ska testas och utvärderas
Annars är jag även ett fan av David Allens GTD-metod.
Ett bra tips, men: börja med viktigt och ej brådskande. Sedan ruta A. Då kommer A nästan alltid vara tom.
Sedan bör det stå 16, inte 12 kanske?
Du har rätt i matematiken, Per. Jag ändrar bums. Jag har haft huvudet under armen i flera dagar nu. Det beror på att mina tankar har störts av en typ av sjukhus som är fyllda av husdjur som har ont och som undrar vad dom gör där när dom bara vill hem till husse och matte.
När det gäller din kommentar om att viktigt bör stå för sig själv, så håller jag dessvärre inte med dig. Det är relationen mellan de två axlarna som är hela grejen. Det är till exempel viktigt för mig att putsa till en rad bokmanus och få dem tryckta. Jag tycker också att det är brådskande för annars kan innehållet bli inaktuellt. Totalt sett leder det arbetet till en bättre affär på lång sikt. Men under rådande marknadsförutsättningar är det smartare för mig att prioritera affärer i det korta perspektivet (läs fakturering) och då måste manusarbetet stå tillbaka för saker som också är viktiga, men mer brådskande.
Ida: Grymt tips. Tack, hittade en föreläsning på nätet.
Tack för ett grymt tips! Jag som ansett mig vara listornas drottning kommer nu att börja med de fyra fälten.
Självklart finns det alltid ett och annat som måste få gå före, det har du rätt i. Men om du alltid prioriterar det mest brådskande först, lär du alltid ha fullt upp med att stressa.
Har plockat mitt tips ur Time management for creatives (tror jag den heter): där anvands samma modell men alltså en annan lösning. Kan laddas mer gratis, återkommer med länk.
Hur som, modellen är bra, så långt är vi eniga.
Ang. GDT: är inte en nyckeldel där att om något tar <2 minuter, gör det direkt?
Håller med dig, Per, om att man inte bara ska prioritera det som är bråttom. Det är precis det som modellen ska hjälpa oss att lösa – genom att sätta alla bråttom-åtgärder i relation till det som på annat sätt är viktigt. Hjärnan vill ju helst prioritera det som är bråttom och därför är det bra att ha något att relatera dem till.
Nu när jag tänker efter inser jag att axlarna borde döpas om till »göras nu« och »göras bra« (för både viktigt och bråttom överlappar ju varandra i betydelse).
Beträffande GDT-modellen, är jag mer skeptisk för egen del. Jag tror att den passar vissa personligheter bättre än andra. För min del är den lite väl processorienterad för att få ut maximal effekt ur mina grå celler, som behöver lite mer utrymme för att andas.
»Time Management for Creative People« av Mark McGuinness tilltalar mig lite mer. Det beror antagligen på att han berättar om ungefär samma teknik som jag beskrev i inlägget ovan, fast med andra ord.
Time Management for Creative People. Manage the mundane – create the extraordinary, By Mark McGuinness
http://www.businessofdesignonline.com/time-management-why-you-need-to-be-organised-to-be-creative/
Dave Allen’s GDT method:
http://en.wikipedia.org/wiki/Getting_Things_Done
Bra där, den var det
Per och Per: Time Management for Creatives var också ett bra tips. Tack för det.
Vet inte om ni hört talas om Eugene Greissman. Detta som jag läste för många år sedan gjorde intryck på mig. Jag skrev av det och sparade det. Det handlar om vad högpresterare har gemensamt.
“Professor Eugene Greissman interviewed well-known achievers in literature, art, music, politics, sports, science, religion and business. These interviews provided him with great insights into the factors that lead to human achievement. Below is a listing of eight specific achievement factors that you can use to reach the next level of achievement.
1. Hight achievers discover their vocation and their specialty. They find something they love doing, something at which they can become really proficient.
2. High achievers develop competency. There is no long-term success without developing one’s interest or specialty into a real competence.
3. Hight achievers are persistent. They are not easily stopped when they feel they are on the right track.
4. High achievers channel their needs and wishes into their work. They are able to channel intense desire into a focused, informed effort to realize significant goals.
5. High achievers value and manage time. They are aware that they live in a very time-conscious society and that they must cope with its demands.
6. High achievers know when and how to focus. They can tune out static and distractions to give absolute attention to the task at hand.
7. High achievers are sensitive to their environment. They recognize when they are in the right place at the right time; they understand the importance of mentors and teachers.
8. High achievers perceive opportunities. They are open to what is happening around them; they are always learning because they are inquisitive individuals.”