Paradoxalt om tevens död.

Jag har sagt det förut: Den digitala tekniken tar inte över den så kallade traditionella reklamen. Det beror på att det är skillnad på reklam och reklam. Det finns brå reklam och dålig reklam. Är det någonting som den digitala utvecklingen hotar så är det all traditionell reklam som inte betalar sig. På samma sätt som bra traditionell reklam hotar det som är undermåligt i den digitala världen.

Det handlar alltså inte om att man måste dela in den här branschen i svart eller vitt och »antingen eller«, som många olyckskorpar vill ha det till. Vad det rör sig om är att vår spelplan hastigt har blivit så mycket större och mer komplex än tidigare.

Det får inga andra konsekvenser än att allt som är dåligt dör, medan det som är bra överlever. Men det betyder också att det som var bra igår inte nödvändigtvis är bra idag. Eftersom all utveckling leder till ökad polarisering så innebär det ett ökat tryck på oss som producerar kommunikation att skärpa verktygen ytterligare.

Med andra ord, se till att du snabbt som ögat införskaffar den nya verktygslådan. Men kasta inte den gamla, se istället till att integrera den med den nya.

Filmen ovan är ett exempel där en talesman för en digital produkt villigt erkänner att de digitala medierna inte kan mäta sig i effektivitet med teven. Åtminstone inte här och nu. Åtminstone inte för deras del.

Jag fann storyn på The AD Contratrian, det är en gammal reklamräv från San Fransisco som ylar i högan sky över all bullshit som ramlar över oss. Jag håller inte med honom i allt, faktum är att jag finner många av hans åsikter lite väl konservativa, gammalmodiga och bittra. Men det hindrar mig inte från att tycka att han är oerhört läsvärd och att han emellanåt kommer med en del fina poänger. Som när han till exempel kommenterar den digitala motsvarigheten till svininfluensan: twitter – slutsatser han drar för att han har studerat fenomenet genom att twittra själv.

Och apropå svininfluensan, The Ad Contrarian tillhör dem som tidigt ansåg att det var ett överdrivet rykte. Och det gjorde han genom att studera fakta när de flesta andra litade blint på rykten som snabbt växte till en snöbollseffekt. Medierna var naturligtvis inte sena att utnyttja den apokalyptiska dramaturgi som plötsligt uppenbarade sig, varpå det hela blev liktydigt med ett hot mot hela mänskligheten.

Kom ihåg att den objektiva världen är en illusion. Det har den alltid varit. Även om du tidigare levt i tron att det finns något som kan kallas objektivitet, så kan du glömma det nu. För nu är världen så mycket mer komplex och kaotisk än tidigare – och vad som händer då är att subjektiviteten växer (eftersom fantasin tar vid där fakta inte räcker till).

Det mest konstruktiva vi kan göra är att snabbt försöka vänja oss vid att rykten och halvsanningar numera färdas i ilfart runt jorden. Och att vi får allt svårare att skydda oss ifrån dem eftersom det inte längre är regeringar och tunga medier som sprider dem utan de mest trovärdiga budskapsförmedlare vi känner till.

Våra vänner.

De twittrar och bloggar sig under vår radar genom din och min interaktion på nätet. Din enda möjlighet att navigera genom den är gröten av fabler och halvsanningar är att vässa ditt kritiska sinne och i alla sammanhang försöka lyssna till båda sidor.