
Det här är ett inlägg som vänder sig till dig som konsument mer än som kommunikatör. Jag tar mig den friheten eftersom det tillhör vårt jobb att förstå sammanhangen och villkoren för den ekonomi vi dagligen försöker påverka.
Det har ju skrivits och pratats en del i nyhetsmedierna om att handlarna smyghöjer priserna genom att behålla förpackningsstorleken men minska på innehållet. Det här tycker konsumentombudsmannen är fel, vilket de flesta av oss förmodligen håller med om.
Ett sätt som däremot lagligt, men likafullt fräckt är att chockhöja priserna. I mitt hushåll är vi inga hälsotalibaner, men däremot kostmedvetna. Det innebär att vardagsinköpen cirkulerar kring ett antal basvaror som är viktiga att få tag på utan krångel. En av dessa produkter är, märkligt nog, Monkis mandelpasta.
Just den hade jag för avsikt att inhandla idag.
Men när jag sträckte fram handen för att plocka ner en burk i korgen var det något som fick mig att snegla på priset: 74 kronor för 330 gram mandelpasta! Jag hostade till. Vad i hela friden, tänkte jag, har de dubblat priset? Jag hade en vag bild av ett pris någonstans mellan 30-4o kronor.
Jag tillkallade mig en person ur butikspersonalen för att fråga. Hon hade ingen aning, sa hon i det där tonläget som tydligt säger att jag är en konstig prick som ställer frågor så där utan vidare, som tycker sig ha rätt att ifrågasätta ett sådant etablissemang som Coop Konsum, som inte ska komma här och slösa med butikspersonalens tid som minsann har viktigare saker att göra än att stå och gaffla med kunder.
När jag envisades med min fråga beslöt hon sig för att hämta ytterligare en person, som i vanlig ordning heller inte visste någonting om saken.
Coop Konsum får sätta vilka priser de vill, vad mig anbelangar. Vi lever i en kapitalistisk värld där priserna styrs av tillgång och efterfrågan. Vad jag klagar på är att de försöker lura mig – en lojal kund. Att chockhöja en vara på det här stättet innebär att vår relation drastiskt sätts på spel. ICA Maxi nerför backen är för visso en skurk, men ska det låta så här, tänkte jag, kanske jag omvärderar det hela och tar min åtråvärda plånbok och drar vidare.
Trodde de verkligen att jag skulle gå på den finten? Hur dum tror de egentligen att jag är?
Nej, de tror nog inte att jag är dum i första hand. Däremot tror jag att de utgår från att jag handlar på rutin och inte lägger märke till priset när jag väl har präntat in varan på min mentala söklista. Och det är sant. Men lika sant är att de försöker lura mig, och det är inget annat än en dödssynd i det här sammanhanget.
Väl hemma rotade jag fram kvitton från förra inköpet. Det var den 27 oktober när jag senast inhandlade varan, dessutom till det betydligt mer tilltalande priset 33 kronor. Jag ringde till Coops konsumentkontakt. Som inte hade några svar att ge och bad att få återkomma. Jag upplyste dem vänligt om att jag tänkte skriva om saken oavsett om de väljer att återkomma eller ej, för annars blir ju innebörden att de slösar med min tid – vilket är ytterligare ett välutvecklat knep företagen använder sig av för att pressa folk till undergivenhet.
De vill nämligen inte att du ska ställa kritiska frågor. Hela handelns struktur bygger på att du ska vara en liten tyst mus som inte vågar eller orkar att ifrågasätta någonting. Det leder till att konsumenten blir en nyttig idiot, som tvingas till underkastning och högre tolerans mot prishöjningar och andra små fräckheter som bit för bit äter på vår köpkraft. Din bekvämlighet, foglighet och tystnad är handlarens enklaste väg till vinst.
Det är naturligtvis helt fel väg att gå. Handeln borde istället gå åt rakt motsatt håll. Den borde istället vara transparent och bjuda in till interaktion, kritik och välkomna åsikter, vilka de än må vara. För då händer nämligen något oerhört intressant, som kommer handlaren till gagn genom ökad lojalitet och ökat förtroende.
Konfrontation går över i samarbete. Tvång blir till öppenhet. Värdebrist vänds till mening.
Kom ihåg: En handlares första prioritet är att maximera sin vinst. Han eller hon skulle aldrig erkänna det, men du kommer i andra hand. I teorin är det tvärtom, men det är fortfarande till stora delar en utopi. Hur passionerat vi kommunikatörer än står och predikar om saken.
Din största möjlighet att förändra och hålla handeln på mattan består i att ifrågasätta och kritisera så fort du får tillfälle. Din möjlighet till makt och påverkan i det här systement är vara en jävligt jobbig kund.

{ 8 comments… read them below or add one }
Så jävla rätt! Jag är helt med dig.
Ett annat problem tycker jag kvaliteten är. Ok att man får den kvalitet man betalar för, fine. Men rena rama skiten ska inte få säljas tycker jag. Även om det är billigt. Så jag reklamerar alltid varor som är värdelösa, trots att de inte kostat många kronor. Handlar inte om pengar, tycker jag.
Uppdatera oss gärna i vilken respons du får från Coop!
Och en jobbig konsument är du synnerligen. Lycka till med att vara det.
Just nu droppade det in ett svar från Coops konsumentkontakt. Här ser vi ytterligare en typisk taktik när det börjar bli jobbigt: att »tappa« ärendet mellan stolarna. Då blir det liksom ingens fel, det bara råkade bli så. Som konsument struntar jag i om det är centralt eller ej. Min relation och nyttotransaktion är med märket Coop Konsum, för så står det ju på skylten utanför butiken. Även om de skulle skylla på att det är Monki som gjort chockhöjningen så är det till syvende och sist Coop Konsum jag handlar med. Det är de som ska ta ansvar för det de säljer. Det här är urusel märkesvård. Den ansvarige skulle likaväl ha kunnat ta kontakten med försäljningstället och undersökt saken i kraft av märkesföraltare. Vad svaret än blir, så har min relation med Coop Konsum blivit ännu sämre än förut. Vad svarade de? Jo, följande:
Hej
Artikeln finns ej centralt.
Vi har vidarebefordrat ditt ärende till butikschefen i CK Nacka
Med vänliga hälsningar
Coop Kundkontakt
020-71 10 10
http://www.coop.se
Vid eventuell fortsatt kommunikation i detta ärende är det bra om du har ärendenumret tillgängligt.
(Tur för Coop Konsum att jag inte hunnit komma igång med att Twittra än. Då hade saken varit ännu mer spridd och förmodligen skett hastigare. Så sprid gärna detta.)
Då var det twittrat och klart!
Btw, varför finns du inte på twitter än?
Härligt, Pia. Twittet? Hm… har inte hunnit, det kommer så småningom.
…Har oxo noterat Coops idé taktik. Med öppna ytor ( så att alla varor syns), annan hyllplanering (man tvingas gå i cirklar, flera varv) mindre utbud (som alltså exponeras mer), mycket högre priser (framförallt på nisch/smala produkter), mindre innehåll i förpackningar etc. Taktiken är alltså att köra låga (nåja) priser på basutbudet och skithöga på nisch/smal varor (jag vet inte vad det heter på fackspråk) där man trycker upp marginalen. Hela härligheten förpackas i ett ekologiskt, miljo, socio-flum, som ingen egentligen vet innebörden av. “Det är bra” typ. Ekologiska päron från Brasilien – “det är bra”. Ekologiska närproducerade bönor på burk – “det är bra” (bönor växer inte ekologiskt i SE om de inte är gravt genmanipulerade. Belgian bön.). Så man vaggar in kunden i en falsk “lågt CO-2 footprint” trygghet. Och DET är förrädiskt och falskt.
Självklart tar Coop ut vilka priser dom vill och möblerar sin butik hur de vill. No worries. Och visst är de bra marknadsförare. Men det föreligger en stor risk i att tala med dubbla tungor. “Här är det som att handla direkt från en bondgård för vi är ett cooperativ”. (Helvete, på Coop vid Medis kör de med inspelade bondgårdsdjur i högtalarna vid mejeri/ägg avdelningen). Bra idé försäljning men förrädiskt. McDonalds, Textilindustrin, Nestle, Nike, Phillip Morris, Dole, Japansk Delfinbussiness…Coop? Ja faktiskt.
Jag brukade köpa muscvado socker. Kostade 13-15SEK för ngt år sedan. Nu kostar det 25 – 32SEK. Nischprodukt. Mandelpasta samma sak. Bönor, Sesamkex (+100% påslag sedan två år) osv osv. Priserna är i nivå med vad de ligger i en hälsokostbutik.
Lidl försöker ju iaf inte luras. De kör med “billigt”. Straight up. True to the core. OCH de kör i många fall med samma varumärken/fabrikat som Coop.
…nu ska jag leta efter en blogg som snackar skit om Åhléns.
Alltid skönt när man ser att man inte är ensam. Har just haft en liknande erfarenhet av inredningsbutiken Chilli (av taskig kundvård, alltså). Vi fick en stekpanna i present som var inhandlad hos Chilli. Den visade sig var defekt och repade vår spishäll vid första användningstillfället. Surt. I butiken var de tillmötesgående och de kunde på plats se att pannan gjorde repor i underlaget när vi testade. De skickade den vidare till sitt huvudkontor för reklamation. Efter FEM månader får vi svaret att det inte är något fel på pannan och att vi helt enkelt hittar på.
Mest förbannad blir jag på deras inkompetens när det gäller hur deras hanterande av vår reklamation påverkar deras eget varumärke. Hade varit nöjd om de hade erbjudit ett presentkort och en ny panna (givetvis). Räknade inte ens med att bli fullt ersatt för en ny spishäll (trots att hällen var helt ny). Nu vill jag jag att hela världen ska veta vilka sopor de är och kommer ju givetvis inte att handla där själv i första taget.
Chilli är en dålig butik. Det är noterat och lagt i minnesbanken. Tack för det.