Ny bok om retorik av Camilla Eriksson.

by Per Robert Öhlin on February 26, 2012

Här följer ett utdrag ur hennes utmärkta bok Retorikiska. Av en ren händelse råkar det vara det kapitel som bygger på en intervju med mig om kreativitet.

Ett kreativt samtal.

Per Robert Öhlin har jobbat med reklam i princip hela sitt liv. Han kombinerar strategens roll med att vara art director och copywriter. Det är en väldigt kreativ man. Jag rekommenderar varmt hans böcker ”Fuck Logic” och ”Den mentala orgasmen” som handlar om att förlösa din inre kreativitet. Men det finns fler publikationer för den hågade. Per lever som han lär och under vårt samtal tog det många olika riktningar. Här följer ett utdrag. Utgångsfrågan var: Om jag säger kreativitet, vad associerar du till då?

– Jag tänker på musslans kamp mot sandkornet. En mussla har en konstitution som är motsatt vår. Den har sitt skelett utanpå och mjukdelarna inuti, ungefär som en liten muskel inuti ett hårt paket. Ibland händer det att ett sandkorn hamnar innanför skalet. Man kan lätt föreställa sig hur det ligger där och skaver. Det måste göra helvetiskt ont, i alla händelser är det något som musslan uppfattar som en inkräktare. (Stoppa in ett sandkorn i munnen och känn efter själv hur det känns. Du kan spotta ut det, det kan inte musslan.) Hur blir den av med problemet? Eftersom musslan inte kan bli av med kornet måste den göra något konstruktivt så att det blir lättare att hantera. Musslan bäddar därför in sandkornet i lager på lager av pärlemor tills det blir en vackert skinande pärla. Att det förvandlas till pärla bryr sig kanske inte musslan om, den vill bara bli av med den irriterande inkräktaren och friktionen. Musslans förmåga att förvandla problem till fördel, att hitta en konstruktiv lösning mitt i ett hopplöst problem, är det jag tänker på först när du nämner ordet kreativitet. Musslan accepterar inte tillvaron, blir inte ett offer för omständigheter som den inte rår över. Musslan agerar konstruktivt med de medel den har. Det är en progressiv strategi som definierar begreppet kreativitet för mig.

– Hur ska man våga gå in från andra synvinklar, andra håll, göra det oväntade? Den väntade lösningen ska vi inte ta. Jag tänker på det du talar om i ”Den mentala orgasmen”, om att genomskåda sina fördomar. ”En tjej som höll på att ta körkort försökte ta sig fram i fel riktning på en enkelriktad gata utan att bryta mot lagen. Hur lyckades hon med det?”

– Vi har alla fördomar. Det är vårt sätt att bringa ordning i en kaotisk värld. Vi förenklar och kategoriserar tills världen blir begriplig. Allt som faller utanför, alla anomalier, förtränger vi eller tabubelägger. Om vi samlar ihop alla människors fördomar får vi en uppsättning samhällsnormer, den så kallade ”boxen”. Den är vårt rättesnöre och, ur kreativ synvinkel, ett mentalt svart hål. Normerna är ett gravitationsfält av föreställningar som begränsar vårt nytänkande, eftersom allt nytänkande definitionsmässigt strider mot normerna. De utmanar gamla föreställningar. När vi läser om tjejen som tar sig fram i fel riktning på en enkelriktad gata, faller vi omedvetet in i en förutfattad uppfattning som begränsar vår möjlighet att se klart på situationen. Vi går rakt i fällan genom att vi tar för givet att hon tar sig fram med bil. Normerna bygger på generaliseringar. Bara för att tjejen är i färd med att ta körkort betyder ju inte att hon sitter i bilen hela tiden. Just vid det här tillfället tog hon sig fram till fots. Generaliseringen gör att vi fastnar i en felaktig bild. Därför tycker vi att problemet är svårt, rent av omöjligt.

– Och hur blir vi mer kreativa, finns det några gynnsamma förutsättningar?

– Många pratar om kaos som patentlösning. Man tycks tro att en kreativ kultur stärks om man tillför kaos. Det är en bedrägligt förenklad bild och ofta fåfäng förhoppning. Det förutsätter att folk i allmänhet är trygga, välmående och nöjda med sin tillvaro. Det är en utgångspunkt som visserligen kan stämma i några enstaka fall, men ändå väldigt ovanligt. Den gäller helt enkelt inte för de flesta människor. Dels strider det mot våra mänskliga grundmotiv: ordning, stabilitet och trygghet kommer alltid att prioriteras framför kaos och otrygghet av det enkla skälet att det är själva utgångspunkten i livet. Och det är därför vi begåvats med en grundläggande kreativ förmåga. Och dels för att människor generellt upplever sin tillvaro precis tvärtom: Vi har alltid problem som hotar att stöka till våra liv och vi har ambitioner som hotas av våra kollegor och chefer. Världen är helt enkelt väldigt svår att navigera i. Människans utgångspunkt är alltså kaos och oro. När vi är oroliga ökar vårt riskmedvetande och då söker vi oss instinktivt tillbaka till fast mark, faller tillbaka i invanda vanor och ser på omvärlden med betydligt mindre kreativa ögon. Skapa trygghet och du får en kreativ miljö.

– Du kommer hela tiden tillbaka till tryggheten.

– Ja, det gör jag för att jag hela tiden möter uppfattningen att om man bara skakar om människor så blir de mer kreativa. Det kan möjligen stämma när folk är trötta, ohotade och lata i överkant. Men det beskriver sällan den vanliga människan. Det är i själva verket ofta tvärtom. Kreativitet är egentligen bara ett annat ord för evolution. Allt liv stannar av när det är mätt och nöjt, när allt är i balans och hoten är reducerade till ett minimum. Men så fort något händer som hotar idyllen skapas en … en brist, kan vi kalla det för. En obalans eller ett sår. Då är naturen så vist inrättad att en kreativ process startar för att hitta tillbaka till sin jämvikt. Naturen, och där ingår ju vi människor, har tre strategier för att hantera yttre hot. En är offensiv och två är defensiva:

1. Den progressiva vägen är en tillväxtstrategi som handlar om att växa genom att omfamna det nya och främmande för att integrera det i vårt egna.

2. Den passiva vägen handlar om att göra så lite som möjligt och göra sig så osynlig som möjligt. Det är en okreativ strategi som är farlig eftersom du inte förhåller dig aktiv till omvärlden, snarare är det omvärlden som dikterar dina möjligheter.

3. Den regressiva vägen är däremot en kreativt defensiv flyktstrategi. Du specialiserar dig genom att dela upp dig i dina subdelar. Du gör dig mindre och mer specialiserad och gör dig av med allt som inte är absolut nödvändigt för din idés kärna (existensberättigande).

– Om du alltid tänker så som du alltid har tänkt kommer du alltid att göra som du alltid har gjort.

– Exakt. Normerna gör att vi letar efter den tappade nyckeln under gatlyktans sken under förevändningen att det är ljusast där. Ju längre du är kvar i den konservativa boxen, desto större blir den mentala gravitationen. Det finns två tydliga vägar ut ur det svarta hålet, eller boxen som vi ofta kallar det. Det ena är att tänka brett och det andra att tänka djupt.

När du tänker brett funderar du längs en horisontell skala. Du letar efter analogier, hoppar över till parallella spår och frågar dig om det finns någon som har upplevt liknande problem i något annat sammanhang. Du associerar i sidled. Ett kalhygge kan framkalla bilden av en flintskallig person. Det i sin tur kan väcka tanken på ett ägg. Ägget symboliserar liv. Livet blir till ett träd. Och trädet till en lunga. Bara genom en enkel sidledsförflyttning kan ett kalhygge vara nära besläktat med en lunga. Om du till exempel jobbar med politik kan det vara fruktbart att leta liknelser på områden som ligger så långt från politik som möjligt: Fotboll? Trädgårdsskötsel? Geologi?

När du tänker djupt försöker du hitta metavärden. Här frågar du dig vad det egentligen handlar om. Här försöker du skönja bilden bakom bilden. Här gäller det att abstrahera, föreställa sig bakomliggande gestalter och tänka i vidare kategorier. Ett gem är till exempel inte bara ett gem, utan främst en metalltråd. Det är dessutom en böjbar tråd, vilket innebär att den går att använda som ett verktyg av något slag – ett verktyg för att till exempel pilla i trånga utrymmen eller binda ihop något. En typiskt okreativ människa avfärdar gemet som bara ett gem och riskerar att missa en rad möjligheter med gemet, medan en kreativ person utgår från den zenbuddistiska tanken att saker och ting inte nödvändigtvis måste begränsas till att vara vad de ser ut att vara, utan lika gärna kan vara en del av något annat eller något föränderligt.

– Hur kan människor bli mer kreativa? Hur kan människor fås att inte begränsa sina associationer?

– Jag stöter ofta på människor som säger ”Nu slänger vi upp alla idéer på bordet och ingen får censurera något”, dvs. brainstorming. Det är en gammaldags idégenereringsteknik som helt enkelt inte funkar så bra. Och det handlar i grunden om myten om kollektivets kreativa kraft. Det har gjorts undersökningar som visar att människor varken jobbar hårdare eller tänker bättre i grupp än individuellt. Det är precis tvärtom, har det visat sig. Den franske ingenjören Max Ringeman visade i ett berömt lyfttest att människor lyfter mer individuellt än i grupp. En studie från University of Ken at Canterbury konstaterade att folk i allmänhet producerar både fler och bättre idéer när de jobbar enskilt än i grupp. Förklaringen är enkel. När du arbetar individuellt ligger framgången eller misslyckandet helt i dina egna händer. Och när du arbetar i grupp är du som deltagare säker på att det är gruppen och inte du som får äran om ni lyckas; om ni misslyckas kan du dessutom skylla på de andra. Det är en efterhängsen myt att brainstorming stimulerar kreativiteten, sanningen är att den kväver den.

Hur man ska bli mer kreativ? Ja, det handlar i grunden om att se på sig själv och sitt problem utifrån, att ta sig utanför sitt eget sammanhang och stå med ena foten i det egna och den andra i något helt annat och se om man kan hitta någon överensstämmelse. Det kan man göra med hjälp av barnslig entusiasm (utpräglat kreativa personer har detta naturligt) eller genom att tvinga sig in i ämnet från olika infallsvinklar. I min bok ”Fuck logic 2” listar jag 34 olika kreativa infallsvinklar för reklamkreation: Tänk fel. Tänk demonstrativt. Tänk karaktär. Tänk stil. Tänk bevis. Tänk kontrast. Bara för att nämna några.

– Jag känner mig med på tåget. Att dekonstruera ett gem som du nyss gjorde är för mig ett tydligt exempel. Kan du utveckla den tanken?

– En bil är inte bara en bil, den är samtidigt mycket annat. Du kan definiera den som ett fortskaffningsmedel, som en statusmarkör, som en symbol för frihet, som en förlängning av dig själv, som en skön fåtölj. För kreativa personer är inte tingen begränsade till en definition, utan de ser oftast många olika definitioner. En typiskt okreativ person vill bestämma sig för vad hon ser väldigt snabbt, medan en särpräglat kreativ person har en förmåga att dröja med vad det kan vara – om hon ens bestämmer sig. Den okreative ser världen med uppspärrade ögon som för att inte missa några detaljer, medan den kreative kisar och avskärmar på så sätt från detaljrikedomen till förmån för gestalter. När du kisar framträder bakomliggande gestalter och mönster som du annars inte skulle se. Andra sanningar.

– Säg att du skulle ha en workshop kring kreativitet, vad skulle du presentera för övningar?

– Jag skulle ta något som vi tar för givet och definitivt i sin form: en textsnutt, en bild, en tanke – och därefter låta deltagarna forma om dessa från olika infallsvinklar. När vi gör det med text brukar vi kalla det stilövningar. Hur skulle Barack Obama ha skrivit Mors lilla Olle, till exempel, i jämförelse med hur Karl Marx skulle gjort det? På så sätt märker vi hur olika temperament och utgångspunkter färgar vår bild och påverkar slutresultatet. Målet är att deltagarna själva ska uppleva hur en sak kan utvecklas till många andra saker. Den egna upplevelsen är viktig här. Att uppleva att man lyckas.

Det jag hör Per säga är att trygghet ger mod att våga lämna det invanda, vilket leder till kreativ tillväxt, och genom att tänka djupt kommer du bortom det förväntade. Slutligen berätta inte – låt dem uppleva. Tack Per!

Det du just läst är en text ur Camilla Erikssons bok Retorikiska – Om kommunikation i allmänhet och retorik i synnerhet. Vill du läsa mer om vad boken innehåller, besök Boken på hennes blogg Retorikiska. Eftersom Camilla tycker att ord är makt och därmed att retorik är grunden för demokrati är vi flera som sprider retorikiskan just nu. Titta gärna in hos de andra!

Denna bloggstafett startade hos Wolber World. Där har Fredrik Lyreskog skrivit om »dina idéers konsumenter«.

Därefter hamnade stafettpinnen hos mig. Den skickar jag nu vidare till Doktor Spinn. Läs om Jerry Silfwer funderar kring »innan vi börjar« den 29 februari.

Sedan går pinnen vidare till författarinnan själv, Camilla Eriksson, som den 2 mars förklarar varför »hur« ger »vad« en skjuts.

Efter det tar The Brand-Man över. På sin blogg skriver Micco Grönholm om presentationsteknik bortom det förväntade – om att sticka ut och sticka till. Håll utkik den 5, 7 och 9 mars.

Pinnen går sedan vidare till Jeanette Fors. Jeanette kriskommunicerar om att se vissa tecken.

Sista rundan går till Anna-Carin Carnebro, som den 14 mars filosoferar på sin blogg om varför du är helt fantastisk.

Till sist sammanfattar Camilla Eriksson under rubriken »Minnet är bra men kort«. Här kan du läsa mer om Camillas bok.

{ 7 trackbacks }

Retorik: Innan vi börjar | Jerry Silfwer
February 29, 2012 at 12:58 am
Bloggar som joggar — Om kommunikation i allmänhet och retorik i synnerhet Retorikiska
February 29, 2012 at 10:27 am
Varför hur ger vad en skjuts — Om kommunikation i allmänhet och retorik i synnerhet Retorikiska
March 2, 2012 at 10:17 am
» Därför är du helt fantastisk – om att bestämma sig » Carnebro
March 14, 2012 at 8:36 am
Om minnet är bra men kort – sammanfattningarnas sammanfattning — Om kommunikation i allmänhet och retorik i synnerhet Retorikiska
March 16, 2012 at 11:27 am
Dina idéers konsumenter – om retorik, kommunikation och om att lyssna | Wolber
February 25, 2013 at 4:11 pm
Status, nätverk och överlevnad – genom sociala medier « GROWLEARN
May 10, 2013 at 2:33 pm

{ 1 comment… read it below or add one }

Jan Bergman March 5, 2012 at 11:22 am

Även om blogginlägget är urdrag från bok skulle jag vilja nyansera den bild Per Robert Öhlin förmedlar avseende kreativa processer i grupp.

Man får lätt känslan av att brainstorming och andra metoder där flera deltar är rent förkastliga. Forskningsrön han anger kring enskildas kreativa processers fördelar är på liknande sätt en del av intressant upprättande av introverta personligheters stora förmåga att kreera enskilt.

Viktigt dock att inte kasta ut barnet med badvattnet avseende grupp-processeser. Nedan länk leder till artikel där forskare studerat kreativitet i ett legorum på ett byggnadsmuseum i USA.

“Despite this regular conformity, it is always possible to find a few individuals—of no consistent age or background—doing something completely different from everyone else.
Their creative motivations became one of the focal points of my research during my Field Fellowship last year at the Building Museum. In many ways, their “outlier” creations appear to be the epitome of how we typically conceive of creativity, often completely challenging the basic rules dictated by the general form of the Lego.
However, curiously, while they couldn’t always point out their inspiration, every single “outlier” claimed that they were simply expanding on some combination of Lego pieces that they had seen elsewhere in the room. Even the most “creative” people in the room began, like their tower-building brethren, by copying something or mimicking someone in their general visual proximity.” Alex Gilliam

http://bit.ly/calaicialego

Jan Bergman
@calaicia

Leave a Comment

Previous post:

Next post: