Den här texten är saxad ur en text jag fann på sajten edutopia, där John Cleese – en av de mest magnetiska personer på jordklotet – skriver om boken Hare Brain, Tortoise Mind: Why Intelligence Increases When You Think Less av psykologen Guy Claxton. Som de flesta andra kreativa människor (more…)
är är en färsk printkampanj för Honda från Wieden + Kennedy i London. Den visar hur ett varumärke kan ges en både tydlig riktning och ett större kreativt spelrum om det ersätter kärnvärdena med en mytologisk dramaturgi. I det här fallet (more…)
ästa vecka är det festival i Cannes. Och jag frågar mig vad som har varit bäst under den 2007/2008. Jag har varken tid, ork eller intresse att sätta in mig i de nya reglerna kring de olika klasserna så jag gissar lite allmänt helt oberoende av tävlingskategori. En av mina största favoriter är Skittles reklamfilm om mannen som likt en Kung Midas inte kan röra vid något utan att det förvandlas till – inte guld – men väl Skittlesgodis. Och utan tvivel måste (more…)
in stora passion är att förena strategi och kreativitet. Att förmå de olika grupperna att inte agera som hund och katt, utan att få dem att tala samma språk. Bieffekterna är intressanta: jag ger strategerna kontroll (kan vara bra när alla säger att de kommer att tappa den) och jag ger kreatörerna mer inspiration och bredare fält att arbeta på. Så vad är då grejen? (more…)
ag erinrade mig en dråplig historia häromdagen, som dessutom är sann. Jag var inte inblandad i det kreativa teamet, min roll var åskådarens och den närmast sörjande. Historien har med all säkerhet modifierats i mitt huvud sedan den inträffade. Sensmoralen är att det är viktigt att alltid förbereda sig väl, behålla ödmjukheten och odla det kritiska sinnet. Händelsen utspelades sig på den tiden då det fortfarande gick att ringa upp ett kundprospekt och säga att man hade en genial idé, få till en kort presentation och då och då återvända till byrån med hela reklamkontot i portföljen.
Det började med att P (more…)
e som hänvisar till det vilda sextiotalet kan sluta nu. Det är en ny revolution på gång. Den riktiga revolutionen. Det stora steget handlar om att våga förlora kontrollen och släppa in konsumenten som medkreatör, mitt in i varumärkets hjärta. Många kunder jag talar med är livrädda för att tappa kontrollen över sitt varumärke. Konsumenten vet ju inget om marknadsföring, säger man. Lika ofta hör vi att konsumenterna inte vet vad de vill ha förrän de ser det framför sig, i verkligheten. Det stämmer i och för sig, men bara delvis.
För det är just här som den kreativa utmaningen ligger. (more…)
okia har gjort en kampanjsajt som handlar om möjligheterna med gps. Vår hjälte heter Stavros. »I am Stavros, the master of position art.« Han är en passionerad knäppskalle som skapar bilder på satellitkartor med hjälp av sin gps. Syftet är troligen att lära målgruppen se fördelarna med gps-teknik i mobilen. Jag gillar hela grejen, men en fråga dröjer sig kvar: hur användbart är det? Jag undrar om Nokia och Farfar vet något om vårt framtida användande av gps som inte jag känner till. Men jag ska inte gnälla. Sajten är snygg, Dominic ball, manuset skitkul och idén annorlunda. Kolla in sajten här.
är är ett bokomslag som är relevant, intelligent och originellt. Formgivare är Nicole Peterson, nybakad grafisk designer från Massachusetts College of Art and Design i Boston. Hon berättar att hon bestämt avstod ifrån att använda Hieronymus Bochs helvetesskildringar som annars ofta förekommer i de här sammanhangen. Istället valde hon att fokusera på matematiken och arkitekturen i Dantes egna beskrivningar av himlen, helvetet och skärselden. Samtidigt strävade hon mot att hålla desigen enkel för att ge läsaren största möjliga spelrum för sina personliga tolkningar. Resultatet är stilistiskt säkert. Överraskande.
et började med att jag var hemma hos flickvännen och fick syn på en liten tavla som David hade gjort. Den bär titeln »Deaf cube” och föreställer en pyramid som försöker konversera med en stum kub utan framgång. Sedan fick jag en av hans böcker i handen och föll direkt. Jag log, skrattade, flämtade och förfasades över hans teckningar som är både råa och naiva. David Shrigley är engelsk konstnär som är verksam i Glasgow. (Läs mer om honom här.) Han har en skarp blick för det absurda i livet. När jag betraktar hans alster undrar jag stillsamt vad som rör sig innanför pannbenet på honom och konstaterar att hans värld inte helt överensstämmer med min. Hans värld är inte helt frisk om man säger så, eller är det kanske min värld som inte är det? Hursomhelst är det i överlappningen vi möts. Och där, jävlar i mig, rockar det rejält.
y forskning från Umeå Universitet visar att vi har behandlat naturens resurser egoistiskt. Lars Samuelsson har skrivit en avhandling i praktisk filosofi på området miljöetik med titeln Naturens moraliska status: Moraliska skäl för att visa naturen omtanke. Där argumenterar han för att det finns moraliska skäl till att visa naturen omtanke för dess egen skull, helt oberoende av den nytta naturen skapar för människan. Ett av dessa är naturens skönhet, ett annat är att naturen är oumbärlig för oss. Det ger, menar han, naturen både indirekt och direkt moralisk status. En omtanke som han anser bör ligga till grund för politiska beslut. Och nu växer bevisen för att det stora klimatproblemet är orsakat av oss människor. (more…)
et ser ut som något levande, kanske en av hjärnans hundra miljarder nervceller med sina tiotusentals synapser? Eller är det kanske en av världsrymdens oräkneliga galaxer eller nebulosor? Bilden föreställer varken något organiskt eller fysiskt. Den illustrerar alla våra tankar, erfarenheter, idéer och drömmar i den virtuella, digitala värld som vi dagligdags kallar för blogosfären. (more…)
ar skrivit om David Lubars förut. Han har en spännande syn på reklam. Nu har hans team på BBDO i NY gjort en ny kampanj för Amp Energy, en energidryck från Pepsico. Sajten är häftig, men ändå lite förväntad. Det känns som om det borde gå att hitta mer energiska lösningar. Dock kan filmen, Walk of no shame, mycket väl bli en hit. Jag upptäckte att jag spelade om den om och om igen, bara för att få höra hela texten – som verkligen är rolig. Bra idé som många kan känna igen sig i. Bra hantverk. Bra story. Bra skjutet. Och jag tror att den tilltalar många i den (förmodade) unga målgruppen. Dock tycker jag att man har sett de typiska promenaderna som utvecklar sig till upplopp lite väl många gånger nu, men idéhöjd och hantverk i övrigt gör att jag kan bortse ifrån det. Som vanligt på de amerikanska byråerna (more…)
ag läser i Ad Age att många reklambyråer möter nedgången i reklamproduktion med att skapa nya produktidéer. I vissa fall handlar det om riktiga produkter, i andra fall handlar det om ställföreträdande produkter (som i fallet med Mother som tycks använda sina produkter för att marknadsföra byrån). Resonemanget tycks gå ungefär så här: om nu byråerna sitter på ett kreativt kapital som de inte får avsättning för i traditionella medier blir följden att man letar efter andra områden att sälja sin kreativitet på. Självfallet satsar man då på digitala medier, men vi ser också nyss nämnda produktutveckling liksom produktplaceringar, event och mer direkt involvering i populärkulturella produkter som tidningar, böcker, filmer, tv-serier och liknande. (more…)
ag är på Moderna Museets butik och drömmer mig bort som jag alltid gör när jag besöker en bokhandel, i synnerhet den här. Får syn på Jesper Walderstens Målarbok. Jag är stort fan av Waldersten och läser med stor förtjusning på baksidan om vad som drev honom till att göra en målarbok för barn. Han skriver »Idén till denna målarbok dök upp en dag då jag kom på mig själv med att ändra i min dotters Askungenbok. Prinsen begåvades med svans och Askungen fick ett par extra ögon i pannan. Fastasin skenade iväg och bilderna blev språngbrädan in i en värld som inte var så stereootyp, inte riktigt lika bestämd. En värld som skavde lite.«
Jag skrattar när jag bläddrar i boken. En sida får mig att minnas (more…)
min bok Fuck logic efterlyser jag starka reklamkaraktärer i svensk reklam. Förutom de lysande undantagen Iprenmannen, ICA-stig och de båda reklamsåporna för Telia och OKQ8 har vi inte sett så många. Jag undrar varför. Personligen tror jag att det blir läge för mycket mer av den här varan nu när den narrativa reklamen blir mer betydelsefull. (more…)
eorge Lois var reklamvärldens golden boy under de mytomspunna sextio- och sjuttiotalen. Han har många gånger utmärkt sig för att ligga långt före sin tid. Här är en exposé över hans liv, från det att han växte upp som grekisk invandrare i Bronx och floristson under depressionen till hans liv som firad kreatör på Manhattans gator. Inte kontor. Gator. För det var på gatan han placerade sina känsliga fotsulor. Det på gatan hans själ var förankrad. Det var gatans språk han talade och gatans manér han fångade upp. Vill du veta mer kolla in hans hemsida.