Mine goes to eleven.

Jag höll på att sätta kaffet i halsen när jag öppnade morgontidningen imorse. Det är inte ofta det händer. Senast var det när Näringslivet gjorde sin utskällda kampanj om fri företagsamhet.

Nu har det inträffat igen. Försäkringskassan vill putsa upp sitt skamfilade rykte och det kan man ju förstå efter allt man hört och läst om hur svårt det är att komma till tals med myndigheten, hur länge man får vänta i telefon, hur länge man får vänta på att ärendet ska handläggas och hur inihelvete omänsklig den ge intryck av att vara. Det senare fick många av tv-tittarna bevittna i inslaget om den cancersjuka kvinnan som nekades ersättning eftersom hon enligt Försäkringskassan inte ansågs sjuk (kvinnan fick senare rätt till ersättning tack vare den storm av protester tv-inslaget ledde till). (more…)

Det är inte ofta en svensk reklamfilm får mig att studsa till. Men nu har jag sett en film för Max hamburgare som jag inte kan sluta garva åt. En tjej vecklar upp en Max-hamburgare »on the go« vid en övergångsplats. Precis när hon ska ta första tuggan åker en slags monsterapa förbi på en motorcykel med en bergsprängare baktill, rycker hamburgaren ur hennes händer, åker iväg till tonerna av någon av E-types låtar och lämnar en minst sagt förvånad tjej hamburgarlös.

Låtvalet är perfekt och castingen är lysande! Nog för att jag kan skratta gott åt det sjuka i att en apa eller monster åker hoj och rycker hamburgare från folk, men tjejens miner och kroppspråk är helt obetalbart kul.

Jag läste någonstans att E-type har klagat över (more…)

Jag fann den här vägg-målningen på nätet och studsade till. Föreställ dig att du är en amerikan, nästan vilken som helst, och försök sätta dig in i hur det måste kännas att ha levt i ett land som har styrts av Bush i åtta år. De skoningslösa konfrontationskrigen i Afganistan och Irak. Mardrömmen på Manhattan. De oheliga allianserna mellan försvarsindustrin och finansen. Den skamlöst förträngda underklassen. Enronskandalen. Bolånekrisen.

Allt ser ut att upplösas inifrån.

(more…)

När Crispin Porter + Bogusky fick uppdraget att marknadsföra Microsoft höjdes förväntningarna på reklamen kraftigt. Kan en av världens hetaste byråer vifta med sitt magiska trollspö över världens förmodligen tråkigaste mjukvaruföretag? Förmår den sätta stopp för TBWA/Chiat/Days och Lee Clows långa rad av skämt på marknadsledarens bekostnad?

Nu kanske pc-folket äntligen skulle få lite andrum och – kanske – njuta av lite balsam på sina sargade egon.

Men nej. Det blev ett magplask (se filmen). Är mystiska hembesök och Bill Gates robotmoves (som mest får honom att framstå som en full Janne Långben) svaret på Microsofts reklamproblem? (more…)

Det här är valda delar ur en ny kampanj som jag arbetat med den senaste tiden. En av mina vanliga infallsvinklar är att börja med ett anti-budskap som jag försöker få att stämma med ny logik. För det berömda myntet har som bekant två sidor och det har även Mataffären.se.

Å ena sidan har vi ett faktum: en butik på nätet.

Å andra sidan konsekvensen: att man kan stanna hemma istället för att ge sig ut för att handla.

Två sidor av samma sak. Av vilka man naturligtvis väljer det som alstrar mest energi och det som är minst förväntat hos mottagaren. Enkelt att säga. Skitsvårt att göra, om man nu inte som jag jobbar med väldigt kloka uppdragsgivare.

Uppdraget kommer från Department of Doing. Kundansvarig är Henrik Bergqvist och undertecknad är varumärkesstrateg och multikreatör. Resultat över förväntan. Kostnad under budget.

Det sägs att han är Sveriges ende storsäljande poet. Nu är han aktuell med diktsamlingen Svart Som Silver och planerar inom kort att ge sig ut på turné. I en tid då vi behöver förkovra oss i alla typer av berättande råder jag dig som kommersiell kreatör att läsa honom. Läs honom för att väcka humanisten inom dig. Läs honom för att få hälsosam distans till den kommersiella teatern. Läs honom för att väcka upp barnet inom dig.

Bruno vrider och vänder på orden på ett sätt så att vissa blir förbannade och andra förundrade. Han lär ha sagt att hans texter »ger människan sitt ansikte tillbaka. Människan sin själ tillbaka, sitt allvar tillbaka, sin verklighet tillbaka. Och därmed sin värdighet tillbaka.« Men vad som är mindre känt är att han dessutom har talang för PR och mediala skådespel. (more…)

Kommersiell kommunikation handlar om att tala övertygande om något. Och välja rätt samtalsämne. Ofta misstänker jag att man inte har gjort sin hemläxa ordentligt innan man öppnar munnen. Det kan beror på tre saker.

Man förmår inte tala övertygande. Man har inte tänkt tillräckligt. Eller så har man inte valt en vettig riktning, det vill säga funnit ett ämne som är tillräckligt meningsfullt och engagerande. Det senare har jag skrivit om tidigare. Nu vill jag nämna några ord om det första, att tänka innan man pratar. (more…)

En av de stora fördelarna med att bo där jag bor är att jag har en svindlande utsikt över hela Värtan. Från mitt kök och vardagsrum njuter jag skamlöst av utsikten över Djurgården, Lidingö och Fjäderholmarna, de senare ligger bara en spottloska härifrån.

Men då och då bryts idyllen. De flytande apbergen till färjor som trafikerar Östersjön seglar förbi i jämn ström, dygnet runt. En av dessa är Tallink Silja Lines nya Galaxy. Två saker förbryllar mig med konceptualiseringen av detta fartyg. (more…)

Sommaren 1972 var jag en ung, idogt simtränande grabb som ägnade uppåt trettio timmar i veckan åt att ligga i bassängen och harva såväl morgnar som kvällar. Det innebar att jag i praktiken bodde på det lilla friluftsbadet där vi tränade. Min far var både min tränare och den som ansvarade för hela anläggningen. Ingen ovanlig kombination i det här sammanhanget.

Jag blev påmind om den här speciella dagen efter att ha läst Kontakmannens svavelosande kvällspresskritik i inlägget »Sanningen är viktig, men bara på bild.« Men den här historien handlar om sanning i ord.

Det rådde antagligen svår nyhetstorka under de här sommardagarna. Men detta är vad som hände i verkligheten (och detta vet jag eftersom jag var där och såg allting): (more…)

Not another planning blog tar upp en intressant fråga om pay off-raden – eller »taglajnen« som vissa säger. Det vill säga den där lilla raden som ligger i anslutning till logotypen. Nina hävdar att det råder olika uppfattningar om hur man ska använda den. Det finns två sidor, menar hon. Den ena vill att den ska fungera som grund för att bygga intressant reklam på. Typ »Inte lika lågt som Glocalnet«. Och den andra ser gärna att den är förankrad i varumärkets själ, som den gamla SAS-raden »The business man’s airline«.

Sedan finns det en tredje sida, som råkar vara Per Öhlins synvinkel:

Skit i pay-offen.

Stryk den.

(more…)

Jag gjorde precis en raid nere i källaren och fann en hög gamla visitkort. Jag skrattade till när jag fick ögonen på ett som säkert har femton år på nacken. Det här visitkortet är fyrsidigt av standardformat och viker man upp det så finner man en liten text om reklam. En liten pretentiös text om reklam, kan jag erkänna så här långt efteråt. Men jag tycker att den är lika sann nu som då. Om inte mer nu.

Det var lustigt tänkte jag – med tanke på mitt förra inlägg om Niklas Nordström och sociala medier – att jag fick syn på det här kortet just idag. Båda handlar ju om reklam och relationer och, när jag tänker på det, en hel del om kejsarens nya kläder. (more…)

Den nya bloggen Newsmill har just startats av PM Nilsson, Leo Lagercrantz och Karin Eder-Ekman. Tanken är att den ska spegla de hetaste ämnena i samhället och att debattörer ska ges möjlighet att skildra dem. En av dessa är Niklas Nordström. Han är delägare i Prime PR och före detta SSU-ordförande. Hans inlägg på Newsmill handlar om sociala medier och att man måste våga släppa kontrollen för att delta i dem.

Mina fingrar kunde inte låta bli att knappa iväg en kommentar, som löd ungefär så här:

Min erfarenhet efter att ha jobbat med reklam i ett kvartssekel är att människor i allmänhet inte vill tappa kontrollen. (more…)

Jönsson skriver om reklamens lånta fjädrar i dagens SvD. Han frågar sig hur vi reklamare lyckas hålla ansiktsuttrycken i styr när vi presenterar stora och spektakulära kampanjer som lånats direkt från andra reklamsammanhang – och nämner två aktuella »bovar« i sammanhanget: IKEA-kampanjen samt Volkswagens kampanj för Passat CC.

Och Jönsson har delvis rätt. Det är aldrig bra när kampanjer påminner om varandra, vare sig de liknar varann i idé, budskap eller uttryck. Extra illa är det när byrån dessutom tar betalt för sin kreativitet och använder en idé som någon annan redan har kommit på och en annan kund redan betalat för. (more…)

Hur bra är Michael Phelps?

Hur bra är Usain Bolt – egentligen?

Och hur dåliga kommunikatörer är journalisterna? (more…)

I Dagens Media kan man läsa om VW och DDB som drar in den omdiskuterade »matfilmen«. Vissa anser att filmen är bra medan andra tycker att den är omoralisk och leder tankarna i fel riktning. Researcher skrev till exempel att DDBs kreative chef, Johan Holmström, är en ynkrygg. Själv vet jag inte, för jag har inte sett filmen, trots att jag har letat. Men det ger mig anledning att förjdupa mig i relevansproblemet.

Kreativitetens uppgift är som bekant att kommunicera ett budskap så att det märks, känns och blir ihågkommet. Det handlar om är att berätta om något känt på ett nytt och originellt sätt, utan att tappa kontakt med det förra.

Konsten består i att (more…)

Kreativa människor har svårt att överleva i en kultur som inte stödjer den kreativa processen. Kreativitet är en egenskap som är mycket mer känslig än andra eftersom den är så uppenbart ologisk till sin natur och så känslig för kritik.

Minns du vad Charles Browers sa? (more…)