Kreativa människor har svårt att överleva i en kultur som inte stödjer den kreativa processen. Kreativitet är en egenskap som är mycket mer känslig än andra eftersom den är så uppenbart ologisk till sin natur och så känslig för kritik.
Minns du vad Charles Browers sa? (more…)
Har du precis som jag undrat var alla reklamare tar vägen efter de fyllt fyrtio? Det verkar som de förångas från jordens yta och ingen tycks veta vart de tar vägen.
Det finns en envis myt som säger att reklamare över fyrtio förlorar kreativiteten, tappar greppet, sumpar klöset. Stämmer det? Är det resultatet av en hel branschs självpåtagna brain drain eller möjligen en självuppfyllande profetia som gör att folk slutar för tidigt?
Det diskuteras en hel del i australiensiska reklammedier just nu om ålder på reklamare och om kreativiteten är förknippad med just denna. Majoriteten tycks vara av den åsikten. Ett motmedel, föreslog någon, är att seniorer ges lägre lön ju äldre de blir. (more…)
Jag misstänker att många letar efter receptet på den perfekta arbetsgruppen. Med perfekt syftar jag på maximal kreativitet, produktivitet och trivsel. Tre viktiga principer ligger till grund för receptet: (more…)
»Kom ner på jorden nu!«
»Kan du inte vara lite seriös för en gångs skull!«
»Ha ha, kul. Men låt oss återgå till allvaret…«
Varje gång jag hör den här typen av invändningar flämtar den inre lågan till. Nu råkar det vara så att jag har gott om bränsle, så lågan hämtar sig i regel snabbt. Men vid dessa tillfällen brukar jag knyta näven i fickan och tänka:
»Din ynkliga pessimist! Vad vet du, egentligen?« (more…)
Den här branschen lider av ett stort, konstitutionellt problem. Den befolkas av två olika reklamarter. Å ena sidan reklamhundarna, som tänker linjärt, logiskt och som ofta har lätt att ta kontakt med främmande människor och får energi av den kontakten. Å andra sidan har vi reklamkatterna, som är kreativa, nyckfulla och lite svårflirtade på det där kattaktiga sättet. De verkar ha nog av sina inre känslostormar.
Majoriteten av reklamköparna tillhör hundarna. Vi ser dem springa omkring i hundgården och jaga passande hanar eller tikar. Efter den inledande flirten och de regelmässiga dejterna tycker hund nr 1 att det är dags för hund nr 2 att presentera sin »familj«.
Det är i det här läget två lömska katter (more…)
Den här texten är saxad ur en text jag fann på sajten edutopia, där John Cleese – en av de mest magnetiska personer på jordklotet – skriver om boken Hare Brain, Tortoise Mind: Why Intelligence Increases When You Think Less av psykologen Guy Claxton. Som de flesta andra kreativa människor (more…)
ag snubblade över en blogg med den ambitiösa namnet Creative Creativity och fann en kort text av John Cleese som jag tycker slår huvudet på spiken: I knew a wonderful teacher once—a tutor. He tutored my stepsons and my elder daughter. He said to me, (more…)
ästa vecka är det festival i Cannes. Och jag frågar mig vad som har varit bäst under den 2007/2008. Jag har varken tid, ork eller intresse att sätta in mig i de nya reglerna kring de olika klasserna så jag gissar lite allmänt helt oberoende av tävlingskategori. En av mina största favoriter är Skittles reklamfilm om mannen som likt en Kung Midas inte kan röra vid något utan att det förvandlas till – inte guld – men väl Skittlesgodis. Och utan tvivel måste (more…)
et började med att jag var hemma hos flickvännen och fick syn på en liten tavla som David hade gjort. Den bär titeln »Deaf cube” och föreställer en pyramid som försöker konversera med en stum kub utan framgång. Sedan fick jag en av hans böcker i handen och föll direkt. Jag log, skrattade, flämtade och förfasades över hans teckningar som är både råa och naiva. David Shrigley är engelsk konstnär som är verksam i Glasgow. (Läs mer om honom här.) Han har en skarp blick för det absurda i livet. När jag betraktar hans alster undrar jag stillsamt vad som rör sig innanför pannbenet på honom och konstaterar att hans värld inte helt överensstämmer med min. Hans värld är inte helt frisk om man säger så, eller är det kanske min värld som inte är det? Hursomhelst är det i överlappningen vi möts. Och där, jävlar i mig, rockar det rejält.
ar skrivit om David Lubars förut. Han har en spännande syn på reklam. Nu har hans team på BBDO i NY gjort en ny kampanj för Amp Energy, en energidryck från Pepsico. Sajten är häftig, men ändå lite förväntad. Det känns som om det borde gå att hitta mer energiska lösningar. Dock kan filmen, Walk of no shame, mycket väl bli en hit. Jag upptäckte att jag spelade om den om och om igen, bara för att få höra hela texten – som verkligen är rolig. Bra idé som många kan känna igen sig i. Bra hantverk. Bra story. Bra skjutet. Och jag tror att den tilltalar många i den (förmodade) unga målgruppen. Dock tycker jag att man har sett de typiska promenaderna som utvecklar sig till upplopp lite väl många gånger nu, men idéhöjd och hantverk i övrigt gör att jag kan bortse ifrån det. Som vanligt på de amerikanska byråerna (more…)
ag läser i Ad Age att många reklambyråer möter nedgången i reklamproduktion med att skapa nya produktidéer. I vissa fall handlar det om riktiga produkter, i andra fall handlar det om ställföreträdande produkter (som i fallet med Mother som tycks använda sina produkter för att marknadsföra byrån). Resonemanget tycks gå ungefär så här: om nu byråerna sitter på ett kreativt kapital som de inte får avsättning för i traditionella medier blir följden att man letar efter andra områden att sälja sin kreativitet på. Självfallet satsar man då på digitala medier, men vi ser också nyss nämnda produktutveckling liksom produktplaceringar, event och mer direkt involvering i populärkulturella produkter som tidningar, böcker, filmer, tv-serier och liknande. (more…)
ag är på Moderna Museets butik och drömmer mig bort som jag alltid gör när jag besöker en bokhandel, i synnerhet den här. Får syn på Jesper Walderstens Målarbok. Jag är stort fan av Waldersten och läser med stor förtjusning på baksidan om vad som drev honom till att göra en målarbok för barn. Han skriver »Idén till denna målarbok dök upp en dag då jag kom på mig själv med att ändra i min dotters Askungenbok. Prinsen begåvades med svans och Askungen fick ett par extra ögon i pannan. Fastasin skenade iväg och bilderna blev språngbrädan in i en värld som inte var så stereootyp, inte riktigt lika bestämd. En värld som skavde lite.«
Jag skrattar när jag bläddrar i boken. En sida får mig att minnas (more…)
rofessor Gerald Zaltman och Lindsey Zaltman, vd för undersökningsföretaget Olson Zaltman Associates, har skrivit Marketing Metaphoria: What Deep Metaphors Reveal about the Minds of Consumers. Boken sammanfattar deras forskning kring hur människans tankar och känslor påverkar attityder, åsikter och beteenden. De menar att majoriteten av våra tankar sker i vårt undermedvetna. Och även att medvetna tankar härstammar från omedvetna tankeprocesser. Marknadsförare världen över har fått ökad insikt om detta och börjar nu intressera sig på allvar för hur känslorna påverkar konsumenternas beslut. (more…)
min bok Fuck logic efterlyser jag starka reklamkaraktärer i svensk reklam. Förutom de lysande undantagen Iprenmannen, ICA-stig och de båda reklamsåporna för Telia och OKQ8 har vi inte sett så många. Jag undrar varför. Personligen tror jag att det blir läge för mycket mer av den här varan nu när den narrativa reklamen blir mer betydelsefull. (more…)
et brukar sägas att reklambyråerna är konservativa och håller tillbaks utvecklingen, inte minst till annonsörernas stora förtret. Hm, jag är inte så säker på det. I dagens nätupplaga av Advertising Age står det att CBS har planer på att starta en inhouse-byrå för att, som man säger, tända nya gnistor i syfte att väva in varumärken tidigare i programproduktionen. Det är ytterligare en signal, påstår man, på att annonsörer och medier tar sig an projekt som är mer komplexa än någonsin tidigare. Allt för att generera idéer som flyter in i program, plottar och karaktärer. Ha!, säger jag. (more…)
